Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tragediernas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mest förändrar sig från utgångspunkten. Men dock lämnar denna
förändring oss tämligen oberörda. Timons förtviflan har icke
med sig något af Lears medryckande värme och yttrar sig ej
i dennes poesifylda språk. Shakspere har icke skapat denna
karaktär så, som han skapat Lears, aldrig fullt lefvat sig in i
den, icke ens så mycket som i Marina*partiet i Pericles, och i
grunden är Timon därför kanske det svagaste af de stycken,
som gå under Shakspere’s namn — svagare än de ungdomsstyc*
ken, i hvilka vi dock spåra ett ungt snilles vingslag.
Shakspere’s sista tragedi är enligt den allmänna, troligen rik*
tiga meningen Coriolanus, som först publicerades i folion. Några
yttre dateringsgrunder finnas knappast — de, som pläga anföras,
äro för svaga att här diskuteras — men af versen att döma hör
dramat till hans senare. Man plägar därför vanligen förlägga
det till 1608 eller 1609. Då nu truppen vid julen 1608-1609
uppförde ej mindre än tolf pjeser för hofvet, ligger det då nära
till hands att antaga, att Shakspere bidragit med ett nytt stycke,
i så fall troligen Coriolanus.
Källan till detta drama var såsom vanligt vid de romerska
skådespelen Plutarchos, och dennes bekanta framställning följer
han hvad själfva händelserna beträffar tämligen noga. Men i
uppfattningen af den kamp, i hvilken Coriolanus deltager, af*
viker Shakspere på ett karaktäristiskt sätt från sin källa. Plu*
tarchos hade, ungefär såsom Livius, framstält striden mellan
patricier och plebejer såsom en klasskamp mellan fattige och
rike. De förmögne patricierna utöfva ett olidligt förtryck mot
de fattige plebejerna, slå genom ocker under sig deras egendom
och kasta dem i fängelse, trots de ärr de bära från krig i foster*
landets tjänst. Af förtviflan drifves menigheten då till ett uppror,
som stäfjas genom inrättandet af tribunatet. Därefter följer ett
andra uppror i följd af dyrtiden. Shakspere slår ihop båda till
ett, låter plebejerna göra uppror i följd af en sädesbrist, till
hvilken patricierna icke hafva någon skuld. Och hela striden
uppfattas af Shakspere på ett annat sätt än af Plutarchos, som
däri ser en orättvist undertryckt samhällsklass’ kamp för ökade
politiska rättigheter och drägligare ekonomiska villkor. När*
mast borde Shakspere väl, så vida han följt denna framställning,
hafva jämfört plebejerna med den engelska medelklassen. Men
det gjorde han icke, utan likstälde dem med den lägsta pöbeln.
Plebejerna äro för honom en boskapshjord, som är både feg
— 341 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
