Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lättsinniga vadet — som ju är ytterst osympatiskt — är emeller*
tid ej illa förberedt. I det sällskap, i hvilket Posthumus infö*
res, träffar han en fransman, med hvilken han såsom ung resande
träffat samman, och denne berättar, att Posthumus en gång i
Orleans hållit på att råka i duell med en fransman, emedan
britten försäkrat, att hans dam var skönare och kyskare än
någon i Frankrike. En italienare, Jachimo, tillåter sig då
några sarkastiska anmärkningar, Posthumus håller naturligtvis
på sin mening, och Jachimo erbjuder ett vad. Posthumus nekar
först, men då han är alldeles säker på Imogen och vill näpsa
italienaren, antager han det slutligen. Jachimo reser till Eng*
land med ett rekommendationsbref af Posthumus, gör värkligen
ett ganska klumpigt försök att vinna Imogen — genom att för*
tala Posthumus — men blir så skarpt afvisad, att han inser sig
hafva förlorat vadet, och han tar då sin tillflykt till bedrägeriet
med kistan. Då han återkommit, blir Posthumus nästan lättare
öfvertygad om sin hustrus brottslighet än Bernabo blifvit det,
och liksom denne beslutar han att mörda henne. I ett bref ber
han henne att möta vid Milfords hamn och ger samtidigt sin
tjänare Pisanio i uppdrag att mörda henne. Liksom i novellen
ryggar denne emellertid tillbaka för dådet, ger Imogen karlklä*
der och låter henne fly.
Allt detta är således blott lån från novellen, och endast upp*
lösningen är mera själfständig. Bernabo erfar ingen ruelse öfver
sitt brott, ingen förtviflan öfver en krossad lefnadslycka, men
sedan den första hämdkänslan gått öfver, känner Posthumus,
att han icke längre har kraft att lefva. Han vänder därför till*
sammans med den romerska hären tillbaka till England, öfverger
romarna och sällar sig, förklädd till bonde, till sina landsmän
för att få dö, kämpande för sitt lands frihet. Men ehuru han
söker döden, undflyr denna honom, britterna segra, till en del
tack vare hans tapperhet, och för att ändå få dö, uppträder han
efter segern såsom romare och kastas då i fängelse för att sedan
afrättas. Men så kommer upplösningen. Den förklädda Imogen,
som blifvit page hos den romerske härföraren, blir jämte denne
tillfångatagen, och på hans rekommendation samt af fadershjär*
tats omedvetna drift tar Cymbeline den förmente gossen i sin
tjänst. Bland fångarna upptäcker Imogen den nedrige Jachimo,
som på sitt finger bär hennes ring, och han tvingas då att be*
känna sitt förräderi. Posthumus, som också befinner sig bland
23. Schück, Shakspere och hans tid, II. 353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
