Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därför af hjärtat hatas af den elaka styfmodern, hvilken mot
henne spinner alla möjliga ränker. I sagan har drottningen själf
en egen dotter, som är lika oföränderligt dum, ful och elak som
den andra är god och skön, och äfven denna dotter återfinnes
här, ehuru visserligen såsom man, nämligen den elaka drott*
ningens son Cloten, som hon vill gifta bort med Imogen. Man
har utvecklat stor lärdom för att förklara den juridiska möjlig*
heten af drottningens plan; Imogen var ju redan gift, och det
förefaller då orimligt, att drottningen, så länge Posthumus lefde,
kunde tänka på att gifta bort henne med Cloten. Men jag miss*
tänker, att i konung Cymbeline’s sagorike tog man det icke så
noga med dylika formaliteter, och själf tyckes Shakspere aldrig
ett ögonblick hafva grubblat öfver dessa svårigheter.
I sagan om Snöhvit ger den elaka styfmodern ett förgiftadt
äpple åt den stackars Snöhvit, som funnit en tillflykt hos dvär*
garna; hon faller i en dödlig slummer, dvärgarna tro henne vara
död, men hafva icke hjärta att mylla ned henne i den svarta
jorden, utan lägga henne i en glaskista, och när den utvalde
konungasonen kommer, vaknar hon åter till lif.
Ungefärligen så lydde väl också den gamla folksaga, som
Shakspere någon gång i sin barndom hört berättas vid vinter*
brasan i Stratford och som nu ånyo dök upp i hans minne.
Ty med några förändringar är det en dylik folksaga, som går
igen i dramat — naturligtvis alls icke Snöhvit, men en annan
saga af liknande typ. Den elaka drottningen, som förgäfves sökt
tvinga Imogen att taga den dumme Cloten, vänder sig till en
läkare, för att få ett ofelbart dödande gift, men denne, som ge*
nomskådar hennes ondska, lämnar henne blott en sömndryck,
som för en tid framkallar en dvala, som liknar döden — samma
märkvärdiga drogue, med hvilken Shakspere och hans samtida
så ofta laborerade i Romeo och Juliet och andra dramer. Flas*
kan med drycken ger drottningen åt Pisanio, Posthumus’ och
Imogens tjänare, under uppgift, att den innehåller en hälsobrin*
gande vätska, och då Pisanio och Imogen fly från hofvet för
att, såsom Imogen tror, i Milfords hamn träffa Posthumus, med*
tages flaskan, som Pisanio vid afskedet lämnar åt Imogen.
Så kommer en ny episod, som tydligen också är Shakspere’s
eget tillägg — åtminstone är motivet så pass enkelt, att det före*
faller öfverflödigt att leta efter några mer eller mindre aflägsna
paralleler. En af Cymbeline’s tappraste och bästa hofmän,
— 355 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
