Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag är din maka, om du vill mig äkta;
Vill du det ej, dör jag din tjänstepiga.
Att bli din maka kan du neka mig,
Men jag skall bli din tjänarinna, om
Du vill det eller ej.
Vemodsfull betraktar Prospero denna tjusande scen: »Du arma
mask, nu är du fången!» Själf kan han icke längre skåda lifvet
genom ungdomens rosenskimrande glas, han har sett för mycket
af dess svek och lumpenhet för att kunna ryckas med af stun*
dens hänförelse, och han slutar scenen med orden: »Så glad som
dessa kan jag ej bli.» Men han står icke skeptisk framför deras
lycka; han vet, att världen kanske icke är så strålande skön, som
den i den nyvaknade kärlekens ögonblick ter sig för deras blic*
kar, men den korta drömmen om lycka vill han icke störa, ty
det är dock drömmar af denna art, som gifva lifvet dess värde.
Ferdinands penitens får nu ett slut. Prospero lägger hans
hand i Mirandas, och med sin trollstaf frammanar han för dem
ett »maskspel», i hvilket Iris, Ceres, Juno, nymfer och skörde*
män uppträda och nedkalla välsignelse öfver de båda unga, som
nu skola förenas:
Ceres. Rika tegar, äng i blomma,
Loft och lador aldrig tomma;
Drufvoklasars tunga börda,
Frukt på stängel jämt att skörda;
Knapt må höstar taga ända,
Förr än vårar återvända!
Aldrig plåge nöden er,
Ceres så välsignar er!
Vid dramats slut samlas alla de handlande framför Prosperos
håla, i hvars inre man ser Ferdinand och Miranda spelande
schack, och nu ända alla förvecklingar på det sätt, som vi min*
nas från så många af vår barndoms sagor: i förlåtelsens och
barmhärtighetens tecken. Det skepp, som man trott vara kros*
sadt, har af Ariel oskadadt förts i hamn, Prospero skänker
Alonzo tillbaka den son, som konungen trott sig hafva förlorat,
han tillgifver honom och alla de andra de brott, som de begått,
Ariel återfår sin frihet, och själf krossar Prospero sin trollstaf
för att från sagoön i hafvet återvända till värklighetens värld,
som för Miranda ter sig skönare och underbarare än det för*
trollade rike, hon lämnar:
- 370 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
