Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vågorna med sin trollstaf, vattnet delade sig, och de landsflykt
tige stego ned i ett trollslott, som Dardano skapat nere på haf*
vets botten. Där lefde de i två år, betjänade af sirener, dryader,
nereider och nymfer, som för dem spelade den ljufligaste musik.
Men en dag sade Seraphina till Dardano: Älskade fader, alla
väsen i naturen hafva drift till kärlek, och därför må du ej för*
undra dig öfver, att också din dotter känner detta behof. Du
anser mig måhända okysk, som säger detta, men jag vill ej dö
i detta trollpalats utan att hafva fått en man, som passar för
min ålder och min rang.
Konung Dardano lofvade då att uppfylla hennes önskan.
Emellertid hade tyrannen Nicephoro dött och öfverlämnat sitt
rike, icke åt den äldste sonen Valentiniano utan åt den yngre
Juliano. Den äldre begaf sig då sorgsen till hafvet, där han
fann en båt med en åldrig skeppare. Då de kommit ut på haf*
vet, slog skepparen, som ej var någon annan än konung Dardano,
med sin trollstaf på vattnet, och de sjönko ned till trollpalatset,
där Valentiniano genast förälskade sig i Seraphina, som också
blef hans maka. Men Juliano begaf sig med sin flotta till Rom,
där han gifte sig med den romerska kejsarens dotter. På åter*
färden kommo de öfver Dardanos palats, och denne uppväckte
då en väldig storm, genom hvilken större delen af Julianos flotta,
utom dennes eget fartyg, förgicks. Dardano höjde sig upp ur
vågen och förutsade, att Juliano skulle straffas för sitt brott mot
brodern, och kort därefter afledo äfven den unge kejsaren och
hans maka. Rikets store inkallade då Valentiniano, och Dardano
öfvergaf sitt trollslott för att följa de unga.
Utrymmet tillåter mig icke att i detaljerna uppvisa öfverens*
stämmelserna med Stormen, men viktigast är, att vi här hafva en
saga af samma fantastiska karaktär, en saga, som till hela sitt
skaplynne hänvisar på orienten. Och äfven Prosperos karaktär
är här antydd: den mäktige trollkarlen, som icke vill bruka sin
makt annat än i det godas tjänst. Ferdinand och Miranda åter*
finnas ock hos Eslava, likaså den förrädiske konungen, hvars
son blir Mirandas make; t. o. m. om Ariel finnes en antydan
i de sirener och nymfer, som med sin musik uppvakta Dardano
och hans dotter. Och nu förstå vi ock, hvarför handlingen
flyttats från Bermudas*öarna till en ö i Medelhafvet.
Andra drag, som icke förekomma i Eslavas novell, möta oss
däremot i Die schöne Sidea, och de hafva förmodligen funnits
— 380 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
