Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon tyckte synd om oss emedan vi råkat få se dagens ljus,
än för det hon älskade oss.
Min far tycktes betrakta henne med ett slags
sjelffö-rebrående ömhet, om man så får säga, allt under det han
med ytterligare studium sökte ersätta den akademiska
bildning han i och med sitt giftermål afsagt sig. Likt
mången annan kunskapstörstande själ både då och nu, glömde
han alldeles sin kropp, och ansträngde sin hjerna och sin
tankeförmåga genom nattliga studier, tills hans helsa hröts
deraf, och den hektiska dödsjungfrun som alltid i vårt land
står och väntar på offer, tog hans kalla hand i sin och
ledde honom långsamt, men oemotståndligt, ned mot sitt
eget rike.
Detta var till närvarande ögonblick min faders
historia, och du ser sjelf deraf, min läsare, sanningen af mina
ord — att en, om än aldrig så obetydlig förmögenhet, skulle
förändrat hans fel och svagheter till dygder.
Han hade varit sjuk så länge — o så länge, tycktes
det mig i min barnslighet, och nu nalkades honom donna
mörka skugga, så förfärlig för kött och blod, i hvars
dunkel hvarje menniska känner ett instinktlikt behof af hjelp.
Att någonting måste göras för att bereda den döende för
hans sista, ensliga färd, är "en starkt utvecklad känsla hos
enhvar, och jag hade hört min mor denna morgon
enträget yrka på att prosten skulle efterskickas.
”Hvartill skall det tjena, Susy?” hade han svarat med
ett slags trött nedslagenhet; men han hade dock icke sagt
nej, och jag hade skyndat till prestgården.
Jag, för min del, var stark i tron. Jag ville så gerna
göra något för min far, och jag var viss på att pastorn
skulle veta livad som var rättast. Och då jag såg honom
gå framför mig, fullt rustad med peruk och guldbeslagen
käpp, föreföll det mig som om förbundsons ark hade
förkroppsligad vandrat gatan fram till vår boning.
Min mor mötte pastorn i dörren, neg djupt med tårar
i ögonen och förde honom in i sjukrummet. Min far satt
i sängen, stödd mot flera uppstapplade dynor, och med
glödande feborrosor på kinderna. Han hade varit
vacker och alltid ytterst noga vårdat sin person och sin
klädsel, och der han nu satt med de afmagrade, fina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
