Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
temligen lä ngt från vår bostad, och alldeles vid stranden
af den mörka, glittrande strömmen.
Morfar var en fridsam, vänlig och ordentlig gammal
man, öfver sextio år, med ett vänligt ord och ett småleende
för alla; en man med det jemnaste lynne, aldrig orolig,
aldrig brådskande, som hade den angenäma tron att på ett
eller annat sätt denna verldens affärer skulle förr eller
senare slutas väl, utan att han för sin del mycket behöfde
bekymra sig deröfver.
Mormor, deremot, var en af dessa vakna, ifriga,
verksamma naturer, som knappast någonsin finner dagen
tillräckligt lång for allt hvad som bör göras och tillses. Hon
hade mycket bestämda meningar om allting, och var icke det
ringaste blyg för att uttala dem i ganska kraftfulla och
starka uttryck, och då hon skenbarligen ansåg den
apostoliska predikogåfvan hafva kommit på hennes del, underlät
hon aldrig att använda den vid passande tillfälle.
Oldtown var ett i många afseenden besynnerligt
samhälle. Den indianska folkstam, som en gång varit bosatt
i dess närhet, hade qvarlemnat en befolkning af detta slags
kringströfvande, oroliga menniskor, som alltid lida brist,
alltid behöfva hjelp, alltid hänga fast som en trasig frans vid
Nya Englands oklanderliga, väl vårdade kjortel.
Det deltagande för och den fördragsamhet mot de
indianska folkstammarne, som deras apostel, Eliot fordom
inympat hos den hvita befolkningen, fortlefde ännu hos alla,
och gaf dessa kringströfvande lättingar vissa rättigheter
inom hvarje hushåll i staden, hvilkas befogenhet ingen då
för tiden tänkte på att ifrågasätta. Aldrig nekade man
indianen en god måltid, en plats vid spiselbrasan, en mugg
cider och nattläger i ladan. Min morfader bryggde alltid
af skörden ur sin rika fruktträdgård ett fat cider, som
kallades indianernas, och som dessa visste alltid tappades för
deras räkning. Min mormor icke blott gaf dem mat, utan
försåg dem ofta med filtar och tillät dem sofva på golfvet
i köket, framför spiseln. På den tiden var vårt samhälle
så väl öfvervakadt, så väl uppfostradt och katechiseradt,
samt i hela dess allmänna anda så oskyldigt, att i
småstäder och byar ingen någonsin stängde sin port. Jag har
mången natt legat vaken och lyssnat till nattfåglarnes skri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
