Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ni behöfvor inte vara en smul orolig, miss Lois. Kors,
jag skall nog få klockan i gång till sluts, men dot är ej
värdt att försöka pådrifva mig heller. Det går inte, miss
Lois, det går inte. Ja, jag gissar jag får ta iliop med
den i morgon eller om fredag igen.”
Stackars moster Lois, slagen af fasa, men inseende att
hon var i fiendens hand, försökte nu hvad som med godo
kunde uträttas.
"Hör på, Lawson, var så beskedlig och sluta det här
arbetet i dag; jag skall genast betala er, här på stället —
ni behöfver ponningarne, vet ni väl."
"Jag skulle mycket gerna göra er till viljes, miss Lois,
men, ser ni, penningar är icke allt i denna veriden,
heller. Om jag håller på för länge med någonting, så är
det liksom själen blef lös i fogarne, ser ni, och det duger inte.
Dessutom liar jag andra pligter på mitt ansvar. Pru
kaptenskan Brown, hon bad mig komma och se på hennes
silfvertékanna; den lär ha sprungit läck. Och se’n så
lof-vade jag att klyfva litet ungsved åt enkan Pedee, som
bor deruppe vid Shelbumvägen. Besöker enkor och
faderlösa i deras bedröfvelse, säger skriften. Och se’n
kommer Hepsy också; hon slår mig alltid i halsen med att
jag ingenting gör för henne och barnen; men också, du
min milde, en qvinna skall väl ha litet tålamod, och Hepsy,
hon har inte något tålamod alls. Inte längre so’n än i morgse
bad jag henne bara betänka alla himlens välgerningar emot
henne, och jag bedyrar att jag trodde hon skulle kasta
eldtången i hufvudet på mig. Den qvinnans lynne gör
mig sannerligen bekymmer. Ja, god morgon då, mis? Lois.
Jag kommer igen om fredag eller strax i nästa vecka.”
Och dermed gick han med långa, vårdslösa steg
ut-före bygatan, sjungande en gammal psalmvisa.
”Din’ år, de äro
En evighetens dag,
Din’ år, de äro
En evighetens dag."
"En evighetens plåga, är han,” fräste moster Lois. ”Om
det är någon dödlig varelse jag af hjertat beklagar, så är
det Hepsy Lawson. Folk talar om hennes elaka lynne —
men Sam Lawson skulle kunna göra himmelens helgon till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
