Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sidor, tills morfar slutligen stängde sig inne i den starka
fästning af lugn och småleende tystnad, som är så retsam
för den feminina häftigheten. Sålunda förskansad
betraktade han sina angripare med det orubhligaste leende lugn,
som dref dem till förtviflan. Men min morfar var af de
män som ostörda kunna gå sin egen väg midt ibland alla
dagens olika meningar, utan att stöta någon af dem, och
utan att på minsta sätt inskränka sin egen frihet. Han
tänkte och handlade helt enkelt just som han ansåg vara
rätt, utan att fråga någon om lof, och ändå kallades han
alltid och af alla: den gode diakonen Badger. För min
mormor var det fullkomligt obegripligt att en så god och
förträfflig man kunde, alldeles oberörd af alla hennes
oemotsägliga argumenter, i sin lefnads afton slå sig till ro på
arminianismens Örongott. Men oaktadt allt detta var
diakonen Badger beryktad öfverallt som den bästa menniska i
verlden.
Bredvid morfar satt hans förstfödde son, morbror
Jakob, en solbränd, driftig landtman, som med sin solbrända,
driftiga hustru, var bosatt på en välskött gård, temligen
långt från oss. Morbror Jakob var ett äkta landsens barn,
med kinder så röda som klöfverblommor och tänder så hvita,
som nysilad mjölk. Han hade växt upp i sin faders gård,
obemärkt som ett träd växer upp, och hade aldrig varit
tio mil bort från sin födelseort. Han var tystlåten, flitig
och förnöjsam. Nu satt han här för att, sin pligt
likmä-tigt, låta bedja för sig, såsom medlem af en sörjande
familj; men hans knubbiga, friska gestalt inneslöt väl
knappast mera förmåga att sörja, än som kundo finnas hos en
beskedlig, välfödd stut. Och han tog sin veckoportion
religion ganska lugnt. Det var ett arhete för söndagen, liksom
höbergning eller potatisupptagning för måndagen. Hans
hustru hade samma lugna, aktningsvärda, välmående och
belåtna utseende. Hennes söndagsliatt och dito klädning voro
utan vank och lyte, och hon hade en stor qvast
kamomill-blomster i sin näsduk, hvarmed hon stundom med ett vänligt
småleende uppfriskade oss barn.
Helt olika dessa figurer var min mormors broder,
Elia-kim Sheril; han var en orolig, mager, senfull, upptorkad liten
gubbe, hvars olika kroppsdelar tycktes vara hopfogade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
