Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spänstiga, ständigt vibrerande fjedrar. Han hade små svarta
ögon, en tunn, skarp, krokig näsa, som han alltid brukade
nypa eller putsa eller på annat sätt misshandla, i den
ständiga oro som blifvit en vana hos honom.
Onkel Liakim kallades onkel i hela byn, och var den
hjertegodaste, outtröttligaste, tjenstaktigaste själ som kunde
tänkas. Men hans oroliga verksamhetslust var så stor,
att den förskaffade honom en liten förändring i hans namn
— byns pojkar kallade honom nämligen alltid onkel
Flyg-ikring, eller förkortadt onkel Flyg.
”Kan ni säga mig hvar mr Sheril är?” kunde någon
fråga i qvarnen hos min morfar.
”Om ni vill träffa Liakim,” svarade denne då, ”så gå
aldrig efter honom — ni skall aldrig få honom fatt. Men
stå bara stilla tillräckligt länge på någon fläck på jorden,
och ni kan vara viss på att han går der förbi.”
Onkel Liakim hade nog sin särskilda befattning —
tillsynen af en ljus- och såpfabrik. Men derförutom hade han
hela stadens affärer att sköta — hvarje enkas bedröfvelse,
hvarje brottslings omvändelse, hvarje prests renlärighet,
hela församlingens seder och moral — för hvilket allt han
måste vara uppe sent och bittida, fara omkring öfverj allt
och vid de underligaste tider på dygnet, full af ifver 5och
hjertlighet, bräddfull af goda råd, af frågor hvarpå han icke
hade tid att afvakta svaret, löften som han glömde och som
inbringade honom tusen förargelser af personer som kommo
ihåg dom, hemligheter som han oj kunde hålla hemliga och
oräkneliga kattor som han släppte lös ur oräkneliga påsar,
till stor fasa för alla ordentliga och hyggliga menniskor.
Bland annat, som högeligen stötte församlingens mera
noggranna medlemmar, var att onkel Flyg nästan hvarje
söndag, då vädret var svårt, gjorde sig det största besvär
att föra åtskilliga gamla jungfrur, sörjande enkor och andra
öfvergifna qviunor till kyrkan. Han hade en häst af denna
odödliga race, välbekant i landtbyar, som synes vara
skapad af benknotor och kautschuk, långhalsig, med klumpigt
hufvud och blind på det ena ögat. Dortill egde han en
vagn som ramlade och skramlade i alla fogar, liksom
besatt af sin egares oroliga ande, och i denna vagn brukade
han fara milslånga vägar i regn och snö blott för nöjet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
