Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att öka församlingen med något förtorkadt, nervöst feminint
spocimen af menniskonaturen.
Men huru ofta stördes icke och förtogs alldeles det
högtidliga af kyrkobönen, just genom denna onkel Flygs
godhet, som visserligen af alla erkändes, men tillika, ehuru
fåfängt, af alla klandrades. Hvarföre skulle han alltid köra
med sin vagn ända upp på första steget af kyrktrappan,
just som församlingen knäböjde till den första bönen? Den
tystnad som följde på orden: ”låtom oss bedja,” afbröts ju
så ofta af vagnens skrammel och ropet: ”Ptro! ptro! se opp
der!” då onkel Flygs blinda häst hufvudstupa rusade mot
dörren af församlingshuset, som om han ämnade sig raka
vägen ditin med vagn och allt. Och derpå följde sedan
alltid ett föga uppbyggligt fnittrande och skrattande bland
de unga flickorna, när tant Batseba Sawin och tant Jeruslia
Pettibone, i sina urblekta svarta krusflorshufvor och med
ofantliga, svarta solfjädrar i händerna, tågade in i sin bänk
medan onkel Flygs vagn skramlade sin väg igen. Och
pojkarne, om de trodde sig säkra på att ingen såg dem,
kastade krona och klafve om hvilka mostrar och fastrar
nästa lass skulle medföra.
Af alla dessa skäl betraktades onkel Eliakim som en
man med goda afsigter, men utan godt omdöme. Ett år
trodde sig hans grannar kunna finna användning för hans
utomordentliga nit genom att utnämna honom till
ordningsman, och nit och ifver ädagalade han visserligen, men det
visade sig snart att den hederliga själens godtrogenhet
gjorde honom till ett lätt byte för hvarje tjufpojke, som hade
lust att lura honom. Alla byns pojkar hängåfvo sig åt de
gladaste förhoppningar, när Josef Valentin hade lofvat att
lian midt på söndagsmorgonen skulle köra med
tuparsvag-nen alldeles förbi onkel Flygs dörr, hvilket han också
gjorde, med högtidlig uppsyn, och bredt krusflor om hatten.
Onkel Flyg störtade halfklädd och flämtande af ångest ut
på vägen, och fattade i betslet på närmaste hästen.
”Käre, unge vän, jag kan alldeles icke tillåta detta.
Ni måste genast vända om.”
”Käre herre,” svarade Josef, "har ni då inte hört att
min mor i denna stund ligger lik i Hopkinton?”
”Ar det möjligt?” utbrast onkel, med tårar i ögonen.
3
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
