Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag ber om förlåtelse. Jag hade icke hört talas derom.
Kes, res genast. Det gör mig ondt att jag hindrade er.”
Dagen derpå körde Josef återigen förbi.
”God morgon, mr Sheril. Jag antager att ni visste att
min mor har varit död i fem år, men jag är i alla fall lika
tacksam för er godhet."
Under min fars sjukdom hade onkel Eliakim haft mycket
att bestyra, sprungit in genom en dörr och ut genom en
annan, många gånger om dagen, gifvit oräkneliga
föreskrifter både i andligt och lekamligt afseende, men aldrig haft
tid att stanna ett ögonblick — det enda, förklarade min
far, som gjorde hans närvaro uthärdlig. Jag för min del,
höll dock af honom, ehuru han nästan alltid slog omkull
mig, antingen när han sprang in eller ut genom någon
dörr. Men han reste alltid beskedligt upp mig och gaf
mig en cent. De cents jag på sådant sätt samlade,
utgjorde snart i mina ögon en liten förmögenhet.
Men man skulle kunna skrifva en hel bok om alla
egenheter och besynnerligheter hos medlemmarne af vår
församling, ty nästan alla hade sina löjliga eller underliga
sidor. Men sådana vi nu voro, höga och låga, lärda och
olärda, goda och onda, hyfsade och barbariska, svarta och
hvita — vår gamla kyrka samlade oss dock alla inom sina
murar en dag i veckan, och gudstjensten utgjorde ett
osynligt men starkt föreningsband mellan oss alla. Säga hvad
man vill om den puritanska strängheten och dess orimliga
fordringar — i denna, h varje vecka återkommande allmänna
församling af alla stånd och klasser, låg dock ett mäktigt
medel till hyfsning och begrepp om det goda. Den man
eller qvinna, som hvar sjunde dag anser sig förbunden att
visa sig i snygga kläder och tillsammans med församlingens
anseddaste medlemmar deltaga i gudstjensten, kan ej helt
och hållet sjunka i lasternas djup.
Vår gudstjenst, ehuru enkel, saknade dock ej sina
högtidliga formaliteter. Hela den blandade och brokiga
församlingen inträdde vid första klockringningen i kyrkan, tog
plats och afvaktade under tystnad prestens ankomst.
Klockringningen var för honom ett tecken att hans hjord var
samlad, och han begaf sig genast till kyrkan. Den tidens
presterliga drägt, den svarta sidenkaftanen, de snöhvita kra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
