Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta restes nu det ofantliga bålet, hvars konstfulla byggnad
fordrade icke liten skicklighet, och om hvars resning de
ledande medlemmarne af vår familjekrets aldrig kunde blifva
ens. Morfar påstod, lugn och leende, som vanligt, att
han var den ende som verkligen förstod saken; men när
han systematiskt ordnat sina vedträd, underlät aldrig
mormor att rycka och draga än i det ena, än i det andra,
under åtskilliga osammauhängande utrop, alla dock med
samma mening — den, att manfolk aldrig kunde lära sig att
ordentligt göra upp eld. Men ganska ofta slutade hennes
nit och obetänksamma begär efter en hastig och lysande
effekt, med allmänt uppbrott bland vedträden, som rullade
både hit och dit, medan röken slog fram ur spiseln så att
köksdörren måste siås upp. Hvarpå moster Lois uppträdde
och med en min af sträng beslutsamhet, ref nod hela
resningen och återuppbyggde den med största noggrannhet,
men med blickar som talade volymer af förakt för allt som
förut blifvit bygdt. En dylik stockeld är alltid och
öfver-allt ett godt trätofrö, emedan det ligger i sakens natur att
den afgifver ett vidsträckt fält för strid mellan olika
meningar.
Vi hade nyss kommit hem från aftonsången. Vår
aftonmåltid af rykande heta, stufvade ärter och varmt rågbröd,
var slutad och tallrikarne voro rengjorda och undansatta.
Ute tjöt och hven blåsten tungt, som alltid vid början af
en höststorm, men i köket hade morfar tändt en, den mest
lyckade och systematiskt byggda brasa man ville se.
Hela den djupa, långa spiseln glödde i skenet af de
klara lågor, som sköto upp mellan vedträden. Den svarta
svängbjelken deröfver med sina många grytkrokar och
gre-par blef så att säga illuminerad, liksom gamle Cesars
skinande anlete, der han satt på sin träkubbe i spiselvrån,
med händerna varsamt lagda på knäna af sina
söndags-byxor, medan han såg in i elden med all en elddyrkares
andakt och kärlek. Om hvardagarne brakade gamle Cesar
i denna samma vrå hafva mycket brådtom med sin
tälj-knit; och hvisselpipor, luftbössor och ekorrfällor åt Bill och
mig, framkommo då, till vår outsägliga fröjd, i dussinvis
under hans skickliga händer. Men Cesar var allt för god kristen
att på en söndagskväll ens tänka på sin täljknif, och om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
