Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans hand tillfälligtvis påträffade den i fickan, motstod han
alltid denna djefvulens frestelse och satt stilla blinkande
och nickande, understandom ur stånd att återhålla en serie
af enskilda glädjeyttringar, i form af halfqväfdt skratt, som
tyckte.s hafva sitt ursprung endast och allenast i ett
öf-verflöd af lekamligt välbefinnande.
Onkel Bill, studenten, befann sig i ett tillstånd som
särdeles ofta hos ungdomar inom välnppfostrade och
välordnade familjer uppenbarar sig om söndagseftermiddagarne
— ett slags ysterhet, som synes vara en återverkan af
förmiddagens andliga återhållsamhet — hvaraf han förleddes
att skärmytsla på alla tänkbara sidor om gränsen för
tilllåten munterhet, hotande att i hvarje Ögonblick brista ut i
opassande högljudd lustighet. I sitt hvardagslynne var ju
onkel Bill också hela familjens rolighetsminister, hemmastadd
i allt som kunde framlocka ett leende på det allvarsammaste
ansigte i verlden. Hans drag voro särdeles rörliga, hans
förmåga att berätta anekdoter och göra grimaser, nästan
oemotståndlig. För tillfället var det blott min mors bleka,
sorgsna ansigte, som höll honom inom det passandes
gränser. Han ville ej såra sin syster, men han nästan kokade
öfver af lustiga och tokiga infall, som gåfvo sig luft än
genom ett lätt nyp i kattens svans, än genom en knuff i
gamla Cesars sida, som kom den stackars negern att
nästan dö af skratt, som han ej vågade låta höra; deremellan
gjorde han miner och grimaser åt Bill och mig bakom
ryggen på moster Lois, så att vi kiknade af skratt, oaktadt
han sjelf såg mycket högtidlig och allvarsam ut.
Men snart började otvetydiga symptomer tillkännagifva
att det var moster Lois’ vilja och behag, att vi alla skulle
lemna vår trefliga brasa och slå oss ned i helgdagsrummet,
ty vi hade ett helgdagsrum — eljest, huru skulle vi kommit
att umgås med stadens högvälborne? Vi hade ett
helgdagsrum och höllo det så kallt, så föga inbjudande, så ståtligt
och så undandoldt för dagens ljus och värme, som
någonsin det finaste moderna förmak. Der fanns det blankaste
och tyngsta spiselgaller man kundo tänka sig, en
eldskyffel och eldtång i proportion, hvilka det var ett arbete att
endast lyfta, utan att använda dem till någonting. Der
fanns också ett blankpoleradt mahognytébord, öfver hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
