Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Nej, Lois, jag påstår att du inte tänker företaga
något sådant. Strunt i all grannlåt!
I slott och palatser, om dväljas vi må
Ar hemmet det ringa, dock kärast ändå,
det vet du väl, och hemmet det är just här i vår moders
kök, der hon och far sitta och helst vilja sitta qvar. Du
vet att aldrig någon längtar efter ditt hemska förmak —
det vet du."
"Nå, Bill, så du pratar!” sade moster Lois, men hon
smålog och lade ned sin eldskyffel. ”Men, ser du,” tillade
hon och ett orons moln sänkte sig åter öfver hennes panna
— ”ser du, det kunde hända sig att vi få sorgbesök, och
hvem vet hvilka som kunna komma? Jag skulle inte undra
på om major Broad eller miss Mehetabel, tittade in i dag."
"Låt dem komma. De veta alla att vi ha ett förmak,
och det måtte väl vara nog. Eller om du hellre vill, så
skall jag spika upp ett kort på dörren, som underrättar
dem derom. Eller ändå bättre, jag skall taga dem
allesammans med mig ditin och visa dem våra bästa stolar och
eldtången och mahognybordet, och sedan kunna de komma
och sitta här i all ro och trefnad.”
”Bill, du är just en sjelfsvåldig pojke,” sade moster
Lois och satte sig åter.
”Ja, det har han alltid varit,” sade min morfar, med
det småleende hvarmed fäder i allmänhet betrakta
hoppgif-vande studenters sjelfsvåld.
"Ja, låt oss sitta qvar då,” sade mormor, ”och få oss
ett godt söndagssamtal.”
”Ja, hjertans gerna,” sade Bill och slog sig ned midt
för brasan. "Det skall naturligtvis handla om kyrkan och
församlingen. Yår gamla kyrka är lika prydlig och vacker,
som hon alltid varit. Af alla de byggnader, egnade åt någon
slags gudsdyrkan, som jag någonsin sett, är då denna den
mest förundransvärda. Den växer sannerligen till sig,
emellan livar gång jag är hemma.”
”Nej, nu är det nog, Bill,” sade moster Lois.
”Ar det nog? Har jag sagt ett ord mer än hvad vi
alla veta? Jag sade att vår kyrka är förundransvärd, och
det måste ni medgifva, och förundransvärdt folk sitter
der-inne också. Jag tror att i hela Israels land skulle man ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
