Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmådde henne att i största hast springa dit, ”så du har
ställt till här! Du har slagit tappen ur min stora öltunna
och ölet rinner öfver hela golfvet. Jag hoppas du är
nöjd nu.”
”Gör mig ondt, syster. Yar visst icke min mening.
Jag skall strax torka upp det. Hvar finns en handduk
eller mattstump, eller något sådant?” ropade onkel Flyg och
snurrade omkring, så att jag tyckte honom hafva ett par
dussin ben och fotter.
”Sätt dig ned, kära ’Liakim,” sade mormor. ”Det var
naturligtvis inte din mening att ställa till sådan oreda, men
låt bli en annan gång att traska genom bagarstugan i
mörkret. Jag tror du aldrig får ro förrän i grafven.”
”Sitt ned, morbror,” sade Bill. "Inte värdt att bry sig
om hvad mor säger — hon är strax lika glad igen. Och
tänk ej heller på byxorna. Alla jordiska ting äro
förgängliga, sade ju pastor Lothrop i dag. Låt oss nu komma
tillbaka till vårt söndagssamtal. Har någon i all sin tid sett
en så förundransvärd uppenbarelse, som miss Mehetabel
Ros-siters kyrkhatt i dag? Hör den till det gamla eller nya
testamentet, mån’ tro.”
”Bill, ditt uppförande förundrar mig,” sade moster Lois.
”Miss Mehetabel är af en högst aktningsvärd familj,”
sade moster Keziah, förebrående. ”Hennes far och farfar
och farfars far, voro alla prester; och likaledes två af
hennes bröder."
”Akta dig, pojke," sade onkel Flyg. ”Otämjda fålar
skola ej ha för långa tömmar. Den som börjar med att
tala illa om hattar — ingen vet hvar han slutar.”
"Bevare mig," sade Bill, ”jag har ju den aldrastörsta
respekt för miss Mehetabel. Och dessutom tycker jag om
henne. Hon är en riktigt treflig gumma. Jag talar hellre
med henne än med ett dussin af nutidens unga flickor.
Men jag önskar af innersta hjerta, att hon ville skänka mig
den der hatten för vårt museum i Cambridge. Jag skulle
säga att det var vingen af en läderlapp från Madagaskar.
Den hederliga, gamla själen, så oskyldig lion satt under den
der ofantliga hatten! — utan minsta aning om de förströdda
tankar den förorsakade. Sådana hattar hindra verkligen
min andliga utveckling.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
