Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men ödets skickelse, som alltid för samtalets föremål
inom våra dörrar, ledde nu också miss Mehetabels steg
direkte in i mormors kök. Och just densamma underbara
hatten satt också på hennes hufvud. Nu var det så, att
utom våra egna slägtingar, var aldrig någon så välkommen
hos oss, som just miss Mehetabel. Äfven barnen älskade
henne, ty barn och hundar hafva en instinktlik känsla af
menniskors värde, som är dem i stället för
omdömesförmåga. Visserligen var hon så knotig och mörkhyad, som en
gammal matros, men hennes fulhet var hvarken simpel eller
afskräckande. Fulhet är af högst olika slag och det finnes
qvinnor, hvilkas fulhet nästan är vacker. Jag vet väl att
detta ej är den vanliga åsigten, men jag är ändock fast i
min tro att en del rätt fula qvinnor hafva något intagande,
som ökas, just genom deras fulhet. Det är som bilderna
på japanesiskt porslin — icke vackert, men med starkt
utpräglad karakter, så långt som möjligt aflägsnad från det
vanliga och hvardagliga, och som i förening med kraftiga
och älskvärda själsegenskaper, är mera tilldragande än blott
skönhet.
Så var det med miss Mehetabel, och hennes vänner
höllo så mycket af henne att hennes egenheter, som gjorde
henne olik alla andra, också blefvo dem kära. Hennes
anletsdrag voro skarpa och ögonbrynen buskiga, samt slutade
tvärt, så att hvardera ögat fick nöja sig med blott ett halft
ögonbryn. Men de klara, ärliga ögonen, af gröngrå färg,
med sin stadiga blick, ingåfvo en känsla af trygghet och
pålitlighet, som genast intog alla. ”Trogen och uppriktig”,
stod skrifvet i hennes ansigte, så läsligt som ett par ögon
kunde skrifva det.
Dessutom hade miss Mehetabel godt hufvud, läste allt
livad hon öfverkom, var snabbtänkt, road af att samtala
och hade ett eget, lustigt sätt att se saker och ting, som
gjorde hennes sällskap högst upplifvande. Hennes bostad
var för mig den mest förtjusande tillflykt. Det var ett
stort, gammalmodigt, stilla, svalt, skuggrikt hus, fullt af
böcker och gammaldags möbler, omgifvet af en trädgård
der det fanns nejlikor, liljor, pioner och stockrosor i
oändlighet, för att icke tala om vinbär, hallon, äpplen och
päron och andra dylika ting, hvarmed miss Mehetabel friko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
