Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stigt trakterade sina små vänner. För mig var det som
att komma i himmelriket, att få tillbringa en afton hos
henne, och hopkrupen i en vrå af bibliotheket, fördjupa mig
i ”Esopi Fabler", "illusterad upplaga”.
Miss Mehetabel lefde under vård och uppsigt af en
gammal tjenarinna, vid namn Polly Shubel, som sedan
barndomen tillhört familjen Rossiters hushåll, och som var
en ypperlig typ af ett nu utdödt slägte af amerikanska
tjenstfiickor. Hennes kroppskonstitution var af det för
Amerika egendomliga slag, som med tiden blott blir torrare och
segare, utan att gifva något annat tecken till ålder. Huru
många år hon verkligen räknade, var en, till och med bland
Oldtowns skickligaste geneologister, oafgjord sak. Polly var
en dugtig, arbetsam och praktisk qvinna, med starka
muskler och bestämda åsigter, med orubblig tro på såpa och
och sand, tidigt uppstigande och nya katekesen, och som
visste bestämdt, allt hvad hon visste. Hon ansåg miss
Mehetabel som ett barn under hennes förmynderskap, och hon
skötte sin myndlings verldsliga angelägenheter, enväldigt
och på eget ansvar. Då miss Mehetabels håg mera låg åt
tankens och böckernas verld, än åt det dagliga lifvets
besvär, så underkastade hon sig Pollys regemente utan
mot-sträfvighet, ehuru hon ibland fann sin frihet att handla och
verka, icke så litet inskränkt deraf.
Till min stora lycka bade Polly fått det infallet att
beskydda mig och gaf mig månget godt råd, fursötmadt af
pepparkakor och sockerbröd, då jag kom på besök till miss
Rossiter. Jag räknade den senare bland mina personliga
vänner, och då hon på denna söndagsafton satt sig ned
bland oss, kom jag genast fram till henne, höll mig fast
vid ett af vecken i hennes klädning och såg beundrande
upp i hennes mörka anlete, beskuggadt af den ofantliga
hatten och breda bandöglor af den öfvernaturliga färg man
brukade kalla olivegrön. Hon hade ett vänligt ord för
oss alla och en hjertlig handtryckning för min moder, som
satt tyst och tankfull i sin vrå bredvid spiseln.
"Jag skall säga," började hon, i det han framtog en
gammalmodig snusdosa, "det var så ödsligt hemma hos mig,
att jag måste gå öfver hit och bjuda på en pris snus.
Det blåser mycket i afton, och jag kan intyga att skram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
