Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
løt af våra spjeljalusier, när stormen skakar dem, icke är
hälften så trefligt i ensamheten, som en hel hop andra
saker.”
”Ni vet väl, miss Eossiter, att det är vår största glädje
när ni helsar på oss,” sade mormor och hennes båda
äldsta döttrar, alla på en gång. Det var en liten egenhet hos
fruntimren i vår familj, att gerna tala på en gang, och som
deras röster alla voro i olika oktaver, var effekten ganska
märklig. Moster Lois hade en skarp och hög stämma,
mormor talade med djup, präktig bröstton och moster
Ke-ziahs röst var en obestämd surrning mellan båda, ungefär
som vibreringen af en lös sträng. Men då alla tre hade
samma glada leende och vänliga blick, var miss Mehetabel
ändå fullt belåten.
”Jag inbillar mig alltid att jag är välkommen dit jag
går,” sade hon. ”Och hur står det till med vår unge lärde
i dag? Hvad nyheter har ni med er från visdomens stad?”
”Nästan allt livad det behagar er att höra, miss
Mehetabel. Ni vet att jag är er tillgifnaste slaf.”
”Inte så säkert, unge herre,” sade hon med en slug
blinkning. ”Vet ni inte att ni tillhör ett förrädiskt slägte?
Huru kan jag vara säker på att inte gamla miss Eossiter
får vara med, när ni i Cambridge förevisar Oldtowns
kuriositeter? Det finnes sådana här som skulle kunna göra en
ynglings lycka i den vägen — icke sannt?"
”Huru vet ni att jag förevisar kuriositeter hemifrån?”
svarade Bill, litet förlägen och rodnande ända upp till
hårfästet.
”Huru jag vet det? Kan etiopiern byta om skinn,
eller leoparden dölja sina fläckar? Och kan ni låta bli att
härma folk och vara skådespelare, hvartill ni är född,
hvilket nioalltid liar varit, och alltid skall bli?”
”Åh, miss Mehetabel, jag är viss på att Bill aldrig
skulle — han har för mycken vördnad för er,” sade
mo-strarne på en gång.
”Nå, det kan nog hända, men om han har lust dertill,
får han gerna roa sig på min bekostnad. Hvad skulle
gamla lustiga gummor i verlden att göra, om ej de unga
finge skratta åt dem ibland? Det är minsann ingenting
ondt deri. Jag skulle gerna skratta åt mig sjelf, om jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
