Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kargs äldro syster, stod i detta ögonblick framför barnet
och besåg henne genom ett par stora, i hornbågar infattade
glasögon, funderande på att taga henne ”till fosterbarn,"
som hon uttryckte sig.
Miss Asphyxias enda föreställning om den menskliga
tillvarons mål, inbegreps i det enda ordet — arbete. Sjelf
var hon, om man så får säga, en arbetsmaskin, som drogs
upp om morgnarno och gick ända till qvällen. Hon skötte
en stor gård med hjelp af blott en lejd arbetare, hade en
präktig mjölkkammare, och var i hela trakten högt aktad,
som en utmärkt rask och duglig qvinna.
Då nu en ung kusin, som hjelpt henne att bära
hus-hållsbördan, gift sig och lemnat henne, hade miss
Asphyx-ia börjat tala om att taga en flicka från fattighuset och
uppfostra henne, "som hon ville ha henne,” och det var
med tanken härpå, som hon nu besåg den ifrågavarande
lilla artikeln.
Hon var tydligen högst förundrad eller snarare litet
stött öfver att naturen skulle slösat så mycket bara till
prydnad för en varelse, som borde varit skapad endast att
göra nytta. Hon samlade de glänsande lockarna i sin stora,
knotiga hand, och sade fnysande:
”De här skola då strax klippas af. Bevara mig,
sådant snärjgräs!”
”Mamma kammade alltid ut mitt hår hvarje dag,” sade
barnet.
”Och hvem tror hon nu skall sitta en timme hvar dag
och borsta hennes hår, mamsell näsperla?” sade miss
As-phyxia. ”Det är inte min mening, skall jag säga dig. Du
skall lära dig förtjena ditt bröd, och derför vara tacksam
för att jag vill undervisa dig.”
Den lilla såg icke mycket tacksam ut. Hon rynkade
de fina ögonbrynen, och i de ljusbruna ögonen samlade sig
ett mörkt moln. Miss Asphyxia brydde sig ej derom —
märkte det kanske icke en gång. Hon ansåg som afgjord
sak att barn aldrig tycka om något som är dem nyttigt,
och att de alltid måste tvingas till sådant. Hon tog flickan
i axlarne, såg återigen på henne och frågade skarpt:
”Hvad heter du?"
Härpå följde ingenting annat än en bestämd och harm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
