Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen tystnad, och de klara ögonen betraktade den frågande
med ett slags trotsigt strålande blick.
”Hör du ej?" sade miss Asphyxia och ruskade henne.
”Var ej så häftig emot henne,” sade gamla mor Smith.
”Hör, min lilla vän, vill du ej säga miss Asphyxia hvad du
heter,” tillade hon och tog barnets hand.
”Eglantine Percival," svarade flickan och vände ryggen
åt Asphyxia.
”Hva — Hvad?” sade denna. ”Det var då det
tokigaste namn jag någonsin hört! Men jag tänker visst icke
draga på det långa namnet hvar gång jag skall ropa dig,
så mycket du vet det.”
”Mamma och Harry kallade mig Tiny,” sade barnet.
”Nå, det bevisar att de ändå hade en smula förstånd i
behåll. Hon är rätt stark och kraftig för sin ålder,” sade
miss Asphyxia, i det hon kramade flickans arm; ”hon har
stadigt hull. Jag tror nog hon blir en dugtig qvinna,
bara hon i tid får lära sig arbeta. Jag stod vid
tvättbunken när jag var vid hennes ålder.”
”Åh, hon uträttar rätt många småsaker,” sade mor
Smith.
”Ja, man kan ha rätt mycken nytta af sådana der små,
om man bara håller dem till arbete, passar på dem, och
ser till att de icke en minut få göra som de vilja; håll
bara efter dem, och de hinna mod rätt mycket. Så blef jag
uppfostrad.”
”Men jag vill leka också,” sade den lilla, och brast
i högljudd gråt, både af sorg och fruktan.
”Leka? Jaså, vill du det? Men det får du låta bli.
Vet du inte att det är detsamma som att stjäla? Du har
ju inga pengar sjelf, och om du skall äta andras bröd får
du arbeta för att betala det; och om andra köpa dig
kläder, så skall du arbeta för att betala dem."
”Men jag har kläder sjelf,” svarade den lilla, fast
besluten att icke alldeles gifva sin sak förlorad.
”Ja, det har du, men det är ingenting som håller,”
sade Asphyxia, vändande sig till sin svägerska. ”De der
bägge klädningarne kan hon ha om söndagarna och så der,
men jag skall strax sy henne en ordentlig hemväfd
hvar-dagsklädning och rutiga förkläden; och när hon inte har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
