Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gick till sängs i det lilla, ödsliga rummet. Men den
trötthet som arbetet alltid gerna medför, lade snart samman
hennes ögonlock och hon sof godt hela natten, och
vaknade hungrig om morgonen.
På söndagen hvilade miss Åsphyxia från allt sitt
arbete — en underlig hvila för en själ, som aldrig hade
något att skaffa med den andliga verlden. Hon var nu öfver
medelåldern och hade aldrig erfarit någon ”väckelse” — en
sak som hon betraktade med en viss bitterhet, ty, som hon
sade, hon hade alltid i handel och vandel varit redlig och
ärlig, och hållit sabbaten så noga som någon annan. Men
i alla fall ville hon göra sitt bästa för att gifva barnet
god religionsundervisning, hvarföre den lilla på
söndagsmorgonen ikläddes sin bästa klädning, och sattes upp på
en stol för att vara stilla, medan vagnen spändes för, ty
man skulle åka till kyrkan, och miss Åsphyxia sökte
under tiden samvetsgrannt försöka få i hennes hufvud några
”stycken ur katekesen."
Men redan den första frågan, så vänligt den än är
framställd, ljöd hotande och sträng i miss Asphyxias mun,
då hon yttrade sig ungefär så här:
”Se så, fingra inte på din klädning nu, utan se bara
på mig och hör hvad jag frågar: Kan du säga mig, kära
barn, hvem som skapat dig?”
Den lilla hade ofta hört just detta förklaras, men
kände sig föga hågad att på denna uppfordran framkomma med
hvad hon visste. Hon blott såg på miss Åsphyxia under
trotsig tystnad.
”Säg efter mig nu," sade denna senare, "så här: Den
store Guden, som skapade himmel och jord.”
Barnet upprepade orden, men på detta tröga, halft
mumlande sätt, som barn bruka, när de skola säga något,
som ej behagar dem.
"Tina Percival,” sade miss Åsphyxia i krigisk ton,
”tala ur munnen, eller skall jag värma dina öron!"
Sålunda varnad, uttalade barnet sin trosbekännelse
tydligt nog.
Miss Åsphyxia lade stor och sträng vigt på h?: je
punkt, som angick Guds allmakt och allestädes närvarelse.
"Om du säger en osanning, hör han dig — om du talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
