Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min mormors kök. Jag hade min egen lilla träpall längst
bort i ena spiselvrån bredvid gamle Cesar, som var ifrigt
sysselsatt att slöjda mig en nyckelbössa, medan mormor satt
i det motsatta hörnet med sin sticksöm. Onkel Myg hade
just kommit ”inspringande," och satt som vanligt på
yttersta kanten af sin stol, värmde sina händer och gned dem
mot hvarandra, ungefär som en fundersam fluga ibland gör
med framfötterna.
Vårt knappt började samtal afbröts genast genom Sam
Lawsons inträde. Han kom in med en bedröflig och tillika
hemlighetsfullt vigtig min, som vanligen brukade förebåda
någon nyhet.
”Nå, Sam,” sade morfar, ”hur står det till?”
”Så temligen, herr diakon," sade Sam melankoliskt ”bara
så der temligen bra!"
”Sitt ned, sitt ned,” sade morfar, ”ock säg oss huru
det är.”
”Ja, jag tror jag skall göra det. Så trefligt och gladt
det ser ut här," sade Sam och slog sig ned midt för brasan,
för att som vanligt värma sina händer. ”Du min milde!
sådan skilnad mot hos oss! Hepsy har inte sagt ett godt
ord åt mig sedan böndagen. Ni vet ju, mr Badger, att i
måndags åtta dagar sedan var allmän bönedag i Hopkinton, och
Hepsy hade fått i sitt hufvud att jag skulle taga henne
och alla barnen med till församlingshuset. ”Godt, Hepsy,”
säger jag, ”jag skall försöka få låna en häst.” Nå, jag
gick och gick, ända till kapten Brown för att få låna en
häst, och kunde ingen få, och jag gick ända till Bill
Peters, och jag kunde ingen få. Till sist lånte mig Ned
Parker sin. Men det förstås, hans häst är halt och ser inte
just så schangtil ut, mon du min milde! det var ju den enda
jag kunde få. Men Hepsy, hon grälade lika tappert ändå.
Och så var hon åt mig för det hon inte hade några
handskar. Nå, jag hade just inte stora voxelpengar i min ficka,
och det jag hade ville jag behålla till pepparkakor och
annat åt småttingarne, så jag tänkte det kunde gå an att få
låna ett par åt henne och inte låtsa om det, förrän efteråt;
och jag gick öfver till fru kaptenskan och till miss Donas
och på ett par tre ställen till, och hörde efter, och
slutligen sade lady Lothrop att hon ville gifva mig ett par gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
