Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framför brasan på sitt obesvärade sätt, värmde sina
händer som vanligt och smålog för sig sjelf, hvilket tydligt
visade att han ännu hade något att berätta. ”Den der miss
Sphyxy är en vidunderlig menniska att arbeta,” började
han, ”och rik är hon med. Hon ger inte bort gångskorna,
skall jag säga. Sol talte om en historia om henne, som
rar riktigt rolig.”
”Hvad då?” sade mormor.
”Jo, ni kommer väl ihåg gamla pastor Jeduthun
Ken-dall, som bor uppe i Stonytown? Han blef enkling — låt
mig se — det var ett år sedan, sista bönedag — och nu
tyckte han det kunde vara tid att se sig om efter en ny
hustru, och så for han ned och rådgjorde med vår pastor
Lothrop. ”Jag vill ha en beskedlig, duglig, hushållsaktig,
nätt och snygg menniska, med en bra förmögenhet," säger
han! ”Jag frågar inte efter om hon är vacker. Jag bryr
mig egentligen inte om annat än hvad jag nyss sade,”
säger han. ”Nå, kära Kendall,” säger vår pastor, ”om så är,
så tror jag att jag vet någon som passar er. Hon har en
vacker, ograverad egendom, och hon är nätt och
hushållsaktig, men vacker är hon inte. Ah, det är detsamma,
säger pastor Kendall, och så bad han om hennes adress.
Nå, en dag spänner han hästen för sin gamla bredschäs,
och just som borstade upp sig litet, och så gaf hau
sig ut på frieri. Nå, han kommer fram, och han blir
alldeles förtjust i gården och byggningen, för der är då så
ordentligt och måladt och fint, att det är en glädje att se.
Det här är en qvinna för mig, tänkte presten. Så gick
han fram till porten och bultade på med piskskaftet. Nå,
nu var det så att miss Sphyxy just skulle gå ut och hjelpa
till att bära in höet. Hon hade tagit på sig ett par
grof-va smorläderskängor och hade en högaffel i handen och
skulle just gå ut köksvägen, när hon hörde bultningeu på
dörren. Och hon, förstås, gick och öppnade, just som hon
var. Pastor Kendall, han är nu liten som en mygga, som
ni vet, och han stod der på trappan så fin och slickad,
och smålog och försökte se riktigt söt ut. Nå,
förstugudör-ren var litet krånglig att få upp, som såna dörrar för det
mesta ä’, för det man så sällan går den vägen — och
miss Sphyxy fick draga och rycka med all makt, innan den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
