- Project Runeberg -  Småstadslif. Amerikansk sedemålning / Del 1 /
151

(1871) Author: Harriet Beecher Stowe Translator: Mathilda Langlet
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nog upp före dager och är kanske här, någon stund innan
middag."

SJUTTONDE KAPITLET.

Eesan till det öde slottet.

Min berättelse närmar sig nu en tidpunkt, då jag
skulle möta och börja känna tyngden af omständigheternas
makt, som hädanefter skulle styra och ombilda mitt hela
lefnadslopp. Att jag hittills varit ett i vissa afseenden
något ovanligt barn,o torde kanhända redan hafva framlyst ur
min berättelse. Åtminstone var jag alls icke hvad en
vanlig frisk och rask pojke borde vara. Min broder Bill var
just detta, och ingenting mer. Han var en snäll, storväxt,
treflig gosse, temligen läraktig, och med god undervisning
i stånd att egna sig åt hvilket yrko som helst, som hans
föräldrar och målsmän skulle välja åt honom.

Bedan dagen efter min fars begrafning, afgjordes att
min morbror Jakob skulle taga Bill hem till sig, der han
om sommaren skulle deltaga i gårdsarbetet och om vintern,
i distriktets skola, söka inhämta de kunskaper der stodo till
buds. Min mor var sålunda befriad från allt bekymmer
för hans framtid, liksom moster Lois från hans öfverflöd af
verksamhetsbegär inom köksdepartementet. Bör mig var
förlusten obetydlig, ty oberäknadt en ganska ringa
själs-sympati i fråga om metkrokar och nyckelbössor, hado - vi
knappt en enda tanke eller känsla gemensam. Jag hade
en verklig passion för läsning och han hade en gifven och
bestämdt uttalad fasa derför, sådan som egentligen tyckes
tillhöra en uppväxande pojkes natur. Jag kunde, liksom
genom någon öfvernaturlig instinkt, läsa så snart jag.
kunde gå, och vid tio års ålder var lusten att läsa, hos mig
en allt uppslukande passion. Det betydde föga hvad slags
böcker jag kom öfver; jag läste alltsammans, liksom
dragen af en oemotståndlig förtrollning. Visserligen föredrog
jag historier, resebeskrifningar ock underhållande
berättelser, när sådana voro att tillgå; men min passion för lä«-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:39:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shbsmastad/1/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free