Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vagn i ursinnig fart vika om hörnet och köra upp till vår
dörr, liksom alltid till kyrkdörren, så att man kunde tro
det vara meningen att köra rakt in derigenom. Den
hedersmannen kom med sådan hast, att hans halmhatt
bM-ste af hufvudet på honom, och dansade långt bort med
vinden.
"Hindra er inte med att springa efter hatten, mr Sheril!”
ropado Sam. "Horace är nog så snäll och tar fatt på den.”
Jag sprang genast efter hatten, men onkel Flyg hade
redan hoppat af vagnen, lätt som en gräshoppa. "Jag har
haft en riktig uppsjö af förargelser i dag,” sade han. "Jag
lånade min vagn åt Jake Marshall i går afton, för att hans
hustru skulle få fara ut och åka. Jag tänkte att om Jake
hade fått det infallet att vara litet hygglig mot den
stackars hustrun, så horde jag inte hindra honom derifrån;
men då jag fick vagnen tillbaka, var en fjäder afbruten och
seldonen sönder på två ställen.”
”Kan nog tro det,” sade Sam, långsamt undersökande
både vagn och seldon. ”Jag tycker grannarne bordo
komma öfverens om att underhålla er häst och vagn, mr Sheril,
ty de få fritt begagna dem, så många de äro.”
”Och hvem tackar honom för det?” sade moster Lois
skarpt. "Nå, onkel Liakim, det är snart middag nu.”
”Jag vet, jag vet, jag vet, Lois. Men jag här haft tusen
saker att göra i dag. Just som jag hade fått vagnen
lagad, kom Batzeba Sawins pojke öfver, och påminte mig att
jag lofvat föra hennes hvete till qvarnen, och så måste jag
göra den omvägen; och så kom jag ihåg pillerna som skulle
skickas till Hannah Dexter och —”
”Femtio saker till," ifyllde moster Lois.
”Ja, sätt er upp nu bara,” sade onkel Flyg, "så skola
vi vara der och hemma igen, på en liten stund.”
"Ni må så gerna vänta nu, tills eftermiddagen,” sade
moster Lois.
”Omöjligt,” försäkrade onkel Flyg; ”min eftermiddag
är redan upptagen. Jag får lof att vara på tjugu ställen
innan aftonen.”
Och den gamla vagnen skramlade i väg, medan
moster Lois stod och såg efter oss med outsägligt förakt.
"Vänta! vänta! Ptro! ptro!” ropade Onkel Eliakim och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
