Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liöll in hästen. ”Jag har ju ändå glömt det der plåstret,
som skulle till mor Peters. Jag undrar om inte Lois ville
springa upp dermed.”
Med dessa ord vände han hästens hufvud hemåt, och
den rusade med sin vanliga blinda bestämdhet rakt upp
mot trappan igen.
”Nå, hvad står på?” sade moster Lois, som kom ut i
dörren.
”Jo, kära Lois, jag glömde ju att jag lofvat skicka mor
Peters ett ypperligt giktplåster — kunde du inte hinna
springa dit upp med det?”
"Nå, så gif hit det då,” sade moster Lois med stor
bestämdhet och förtviflans tålamod.
”Ja visst, visst,” sade onkel Flyg och reste sig upp
samt började med så stor brådska och hast söka i alla sina
fickor, som det hade varit hans mening att slita sig sjelf
i stycken. ”Här är det! —nej, seså! det var min näsduk!
Jo, här! ack! ack! Kors, livar är det? Stoppade jag det på
mig, eller ej? — Nå, här är det, i min västficka; nej, inte
der heller. Ah, så harmligt!" och onkel Flyg hoppade
ned af vagnen och började sin vanliga dans, seende sig om
åt alla sidor och slående på fickorna, medan moster Lois
med hemskt lugn betraktäde honom.
”Om ni kunde någon gång tänka efter hvar en sak
fanns, innan ni började söka, skulle det vara en stor vinst,”
sade hon.
"Ja, nu minnes jag,” sade onkel Liakim, ”jag bytte om
rock just innan jag for, och derpå kom det an. Spring
hem till mig, kära Lois, och bed dem skicka någon af
gossarna upp till mor Peters med plåstret, som ligger i
min högra rockficka. Seså, raska på nu."
De sista orden voro riktade icke till moster Lois, utan
till hästen, hvilken, genom sin herres brådskande
lefnads-sätt, hållen på ett slags half svältkur, hade måst lära sig ätt
flitigt använda hvarje ögonblickligt stillastående, för att
skaffa sig en munfull föda, och nu passade på att så fort
han kundo hinna tugga, nafsa i sig en tufva grönt gräs,
som skjutit upp invid trappan, från hvilken behagliga
sysselsättning han obarmhertigt rycktes bort, för att raskt
trafva utåt landsvägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
