- Project Runeberg -  Småstadslif. Amerikansk sedemålning / Del 1 /
160

(1871) Author: Harriet Beecher Stowe Translator: Mathilda Langlet
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bottnen efter den. Men ingen fick tala ett enda ord: då
försvann den strax.”

"Hvarföre skulle de läsa bönen på indianska?” frågade

jag-

”Kors, kära barn, det var väl för det att det var
indianska andar, som höllo vakt öfver den! I alla fall värdet
just en hämmsko för dem, efter som Keturah skulle lära
dem, och hon hade inte alltid lust, inte. Ibland är hon så
elak som synden, Keturah. Dench, han gaf henne från först
till sist nära nog tio dollars, säger Jake. Hur det var, så
lärde do ändå bönen, och så blef det en månljus natt, och
de gåfvo sig af. Jake säger det var den vackraste
månskensnatt man ville se — så tyst och stilla — bara
grodorna och paddorna som pepo litet; och de talade icke ett
ord, utan rodde ut förbi udden, der vattnet är tio fot djupt,
och Jake såg karbunkeln ligga på bottnen och lysa, som en
stor stjerna, och vattnet var så ljust rundtomkring, som om
der hängt en lykta. Dench, han dök ned, och Jake såg
honom taga den i handen, och han var så ifrig, förstås,
att han inte kunde låta bli att skrika till: ”nu har ni den!”
och se, då var den borta i samma minut. Dench var så
rasande att han gcrna kunnat slå Jako ihjel, för när det
går på det viset, så får man ej se den på ett år och en
dag, sedan. Men ett par, tre år efteråt, innan man visste
ordet af, hade Dench en hel mängd pengar att spendera.
Han sade att en rik farbror hade dött i England och att
han fått ärfva honom; men Jake säger, att inte lät han lura
sig af det. Han tycker att det är inte stort bättre än
hexeri, att skaffa sig pengar på det viset. Se, Jake skulle
fått hälften med, ifall de kunnat taga skatten, och när han
nu fick ingenting, började han betrakta saken från den
moraliska sidan, förstås. Men, du min milde! hvar ä’ vi, mr
Sheril ? Dét är nu andra eller tredje gången vi komma
tillbaka till det der gamla, torra kastanieträdet. Vi ha ej
kommit det minsta framåt.”

Nu fanns i skogen många spår och körvägar som
bönderna tagit hvar de kunnat, då de hämtade ved i skogen;
och oaktadt Sams skrytsamma försäkran att han hittade
fram midt i natten, hade vi under hans berättelse kommit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:39:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shbsmastad/1/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free