- Project Runeberg -  Småstadslif. Amerikansk sedemålning / Del 1 /
191

(1871) Author: Harriet Beecher Stowe Translator: Mathilda Langlet
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Slutligen skred miss Asphyxia till anfall.

"Jag liar kommit hitöfver, fru Badger, for att se efter
en flicka som har rymt ifrån mig," sade hon med en sträng
blick på Tiny.

"Rymt!" upprepade mormor med skärpa. "Jag skulle
tro hon hade orsak nog att rymma ifrån er. Det som
förundrar mig, är att ni inte blygs att komma till kristliga
menniskor och fråga efter henne. Nu är hon försörjd, i
alla fall, och ni behöfver inte bekymra er om henne. Och
derföre råder jag er att fara hem igen och sköta era egna
affärer och lemna barnen åt folk, som bättre förstå sig på
dem, än ni gör."

”Jag väntade mig detta, fru Badger," sade miss
Asphyxia, brinnande vred, "men jag skall låta er veta att
jag ej tar emot näsvisheter af någon menniska, kvarken af
diakoner eller kyrkomedlemmar eller af deras hustrur!
Jag kan hålla mitt hufvud så högt som någon af dem, och
jag tycker att er religion skulle lära er bättre än att tro
de historier en liten listig slyna dukar upp om era grannar.”
Här fick miss Tiny åter en blick, för hvilken hon darrande
kröp ändå närmare miss Rossiter. "Ja, du kan gerna
dölja ditt hufvud,” fortfor amazonen, "men du kan inte dölja
sanningen, inte när jag är med för att bringa den i dagen.
Ja, fru Badger, jag trotsar henne att kunna säga annat
än att jag behandlade henne väl, ty, som jag säger i
denna stund och skulle säga, om det vore min dödsstund, och
som ni också kan fråga Sol om — det barnet hade fullt
upp af allt som ett barn kan behöfva; en god, snygg säng
och tillräckliga sängkläder, och ordentliga hvardagskläder,
och fick äta sig mätt af god mat hvarenda dag; och jag
arbetade med att lära och undervisa henne, så jag trodde
jag skulle bli ihjelpinad deraf till sist — för jag har
aldrig tålt barn, och det der är den värsta unge jag
någonsin sett. Jag undrar just hvad hon tänkte att jag skulle
göra för henne? Jag tänkte visst inte uppfostra henne till
någon fin fröken, det medger jag; jag tänkte lära henne
arbeta för sitt bröd, så som man lärde mig. Jag
hade inte mer än hon från början, men se på mig nu!
Det är inte mången som hinner med så mycket på en dag,
som jag gör, om jag nu skall säga det sjelf. Och jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:39:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shbsmastad/1/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free