Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har en gård så god som någon annan och allt hvad jag
har, både gård och grund, har jag sjelf ärligt förvärft. Visst
folk tycker sig kunna hålla öppen taffel för alla
landstrykare, både hvita och indianer. Jag var aldrig af den
sorten, och jag skulle gerna vilja veta om visst folk ha tåd
dertill — ingenting vidare. Jag gissar att om våra
inkomster blefve beräknade, så skulle mina förslå bättre än
deras — det är min tro."
Härvid satte miss Asphyxia näsan i vädret och fnyste
öfvor mormors mössremsa med stort förakt, men
mössremsan reste sig trotsig och oförfärad mot henne igen.
"Seså, fru Badger, säg ifrån bara! Jag är inte rädd
för er, skall jag säga. Jag skulle just vilja höra hvad
mera jag kunde gjort för det der barnet.”
"Gjort för henne!” utbrast mormor och for upp, som
en stekt kastanie hoppar ur spiseln. "Jo, ni har gjort hvad
ni allsinte behöfde göra. Ni behöfdo ej taga något
fosterbarn, ni, som ej har den minsta smula af moderlig ömhet
i ert hjerta. Se bara på naturen, och ni kan lära att ett
barn beliöfver mer än mat och dryck. Hönan skyddar och
värmer kycklingarne under sina vingar, och den gamla
kattan kan ligga timme efter timme på köksgolfvet och
half-sofvande låta kattungarna lugga och nypa henne, bara för
att hålla dem varma och muntra — det har ni väl sett?
Mat och kläder äro icke allt här i verlden; det är ömhet
och skydd små värnlösa varelser beliöfva, och ni har ej ett
grand ömhet i er; ert hjerta är hårdt som understenen i
qvarnen. Himmelens nåd skall kanhända en dag kunna
mjuka upp det, men ingenting annat kan det; ni är en
stackars gammal hård, verldslig qvinna, miss Asphyxia
Smith, det är hvad ni är! Om den gudomliga nåden kunde
hafva fått tillgång till ert hjerta och lärt er älska barnet,
kunde ni hafva fostrat upp henne rätt, ty ni är en duglig
qvinna och ni är hederlig — det förnekar ingen.”
Här blandade sig miss Bossiter i samtalet. Hon var,
som vi sagt, till sitt väsen och sin uppfostran högst
aristokratisk, och behandlade miss Asphyxia med det artiga,
lediga öfverseende, som medvetandet af oemotsäglig
öfverläg-senliet medför, allt uuder det hon fann ett eget nöje i att stu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
