Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genia taga flickan om ni så vill, men jag ville bara låta
er veta att hvad jag börjar, det brukar jag också sluta, och
skulle ha gjort det nu med, om ni inte lagt er i det hår.
Och jag vill inte ha några reflexioner på mitt goda namn
heller, ty jag hade mina åsigter om hvad som var rätt och
har dem ännu, om också fru Badger tycker att jag har ett
lijerta af ston. Jag skulle vilja veta hur jag kunde ha
annat, när jag inte är af de väckta, och inte heller har
ut-sigt att bli det, och ändå kan jag inte inse att jag är
sämre än rätt många andra.”
”Ja, ja, miss Smith," sade miss Eossiter, ”ingen af oss
kan utransaka hjertan och njurar, men jag har aktning för
era tänkesätt och det skall glädja mig att se er, när helst
det kan roa er att helsa på oss, och jag hoppas kunna lära
den här lilla att uppföra sig på ett mera passande sätt,”
tillade hon och tog Tinys hand.
”Jo, det är troligt!” sade miss Asphyxia med ett kort,
hårdt skratt. ”Hon skall snart växa ifrån er, skall ni få
se; men jag är ej den, som önskar ondt öfver någon, och
säger er derföre ett vänligt farväl” — och miss Asphyxia
försvann hastigt och lustigt och sågs snart åka bort igen.
”Hon är ändå inte så elak, den der menniskan,” sade
miss Eossiter, seende efter henne, och tog sig lugnt en
pris snus.
"Ah, hvad jag är glad öfver att ni ej lät henne taga
mig härifrån!” sade Tiny.
”Men, min mor,” sade moster Lois, ”jag tyckte ändå
att ni var alltför sträng emot henne.”
”Icke ett grand,” svarade mormor muntert. ”Sådana
menniskor behöfva höra sanningen ibland; det kan komma
henne att eftertänka sitt uppförande, och göra henne godt.
Jag har rätt längtat att få säga den qvinnan min mening,
alltsedan barnen komino hit. Kom med mig, du stackars
lilla unge,” tillade hon med ett af sina vanliga utbrott af
moderlig ömhet; "du är bestämdt hungrig nu; kom mod
mig i skafferiet och se hvad jag har åt dig der."
I allt detta låg ett obetänkt försvar af miss Tinys
uppförande mot Asphyxia, som af moster Lois högeligen
ogillades och som äfven föreföll miss Eossiter såsom ett litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
