Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"men jag ville att ni alla skulle veta sanningen om min
mor.”
Det var karakteristiskt för den grannlagenhet och
besinning, som utmärkte Harry, att han, när han kom tillbaka,
ej med ord eller uppförande på minsta sätt häntydde på
hvad som föregått; jag fick ej heller veta det förrän många
år senare. Jag brukade ofta ligga vaken om aftnarne,
långt efter sedan han somnat, och jag minnes att han
denna afton länge var vaken, men han låg så tyst och
stilla, att det dröjde en god stund innan jag märkte att
han icke sof.
Följande dag reste Ellery Davenport, men vi voro
qvar för att få se Bostons herrligheter och besöka
butikerna, hvartill lady Lothrop inbjöd oss, i den välvilliga afsigt
att förskaffa vår garderob någon tillökning. Men jag
ihåg-kom mormors befallning och, till allas förundran, föredrog
jag en enslig vandring hland martyrgrafvarna på Copps
Hill, framför den nöjsamma utfärden i staden.
Då jag efter ett par timmar återkom, fann jag gamla
fru Kittery ensam i förmaket. Jag minnes så tydligt det
vackra, soliga rummet, och huru den gamla satt der, en
bild af kärlek och frid, framför ett hord, belastadt med
böcker, i en af hvilka hon läste.
Hon kallade mig till sig, så snart hon fick se mig och
ville att jag skulle sitta på soffan bredvid henne. Hon
smekte min panna och kallade mig "son”, och mitt hjerta
öppnade sig för hennes mildhet, som blomman för solen.
Bland de många slag af kärlek mannen hyser för
qvinnan, finnes ingen så ren och helig, som den han
känner för dessa ljufva, silfverhåriga gamla, som tyckas utgöra
sambandet mellan himmel och jord, som upplefvat och
vunnit seger öfver alla synder och sorger, och lefva med sin
själ i "det landet Beulah,” der englar gå fram och tillbaka
och himmelens harpor ljuda öfver vattnet.
Dessa hafva ej längre några sorger eller motgångar
eller bekymmer, och derföre kunna deras hjertan bära alla
andras. De hafva gjutit alla sina tårar. Äfven den
oskyldiga barnslighet som nu framträder hos dem, har en viss
helig värdighet; den är inseglet på att de äro redo för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
