Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla och jag slöto hädanefter ett oupplösligt
vänskapsförbund.
Jag blef slutligen så djerf, att jag, då vi nu voro
allena och den imponerande miss Debby långt borta, ansåg
mig kunna meddela henne åtskilliga politiska tvifvel som
uppstått hos mig, genom konflikten mellan de åsigter som
ledt min tidigare uppfostran och dem jag här dagligen
hörde framställas.
”Om kung Georg var så god, hvarför förtryckte han
då kolonierna så rysligt?” frågade jag.
”Det gjorde han visst icko, mitt söta barn," sade hon
allvarligt. "Det är ett stort misstag. Vår kung är en god,
from och älskvärd man, som önskade oss allt godt och
gjorde sitt aldra bästa för oss.”
”Dä förstod han sig väl inte på att regera riktigt?”
förmodade jag.
”Mitt hjerta, du vet väl att konungen icko kan göra
något orätt; var det så, berodde det på hans ministrar, om
på någon. Jag vet ej precist huru det gick till, men de
kommo i strid och allt gick galet, och sedan blef der så
mycket ondt, och krig och blodutgjutelser, och synd och
nöd. Detta är min stackars gosse,” och hon pekade med
darrande hand på taflan, under hvilken hängde svärdet i
sitt krusflorsband ”han föll för sin kung, men han
fyllde sin pligt i den samhällställning, der det behagat Gud
att gifva honom plats. Jag får icke sörja deröfver, men
ack! hnru innerligt jag önskar att det aldrig varit något
krig, och att ni kunnat hafva fred och Georg fått vara qvar
hos oss. Jag kan ej heller se hvad nyttan af dessa nya
iufall skulle vara; men jag försöker tänka godt om alla
och hoppas det bästa.”
Sä talade min kära, gamla väninna; men har det väl
någonsin tagits ett steg framåt på den inenskliga
utvecklingens bana, som ej stått i strid med någon from själs
böner eller pressat tårar, uppriktiga sorgens tårar, ur
några milda ögon? Men det oaktadt, finnes ej en sann trons
enhet i alla goda hjertan? Och då de höjt sig litet öfver det
jordiska dunklet, kunna de ej på båda sidor — de
segrande och de besegrade — komma öfverens om att Gud
gif-vit dem båda seger i sanningens och det godas framgång?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
