Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
— A strunt, Brooks, jag blir nog en riktig gentleman
i alla fall, säger unge Bysshe och rätar på sig.
Och skogvaktaren tar emot master Bysshes bössa och
fortsätter, följd av Don, medan Bysshe slår in på en liten
skogsstig.
Kommen till en glänta i skogen stannar han, kastar
sig raklång i gräset och blickar upp emot himmelens
klara blå.
För ögonblicket har han glömt den bok han nyss var
så ivrig att få läsa. Med ett uttryck av hänryckning i de
strålande blå ögonen blickar han upp emot denna
oändliga rymd, där lätta, vita skyar segla fram. Där skimrar
i hans blick en ljus och drömmande ro, en hemlighetsfull
lycka. Här är hans själ hemma — här i ensligheten och
tystnaden i skogens stilla fägring.
Mrs Shelley gick just över gården, då de kommo hem.
— I dag har du ju varit duktig, Bysshe, säger hon i
gillande ton, då hon ser den fyllda jaktväskan.
Bysshe rodnar. Utan att svara något, springer han
upp på sitt rum.
Den plågar honom, den outtalade osanningen. Men
varför skulle man försöka dressera honom till att bli »lik
alla andra pojkar»? Varför kunde inte den ena människan
unna den andra frihet att utveckla sig efter sin egen art?
En stjärnklar septemberkväll.
Ut ur den stora vita manbyggnaden på Field Place
smyger en spenslig gestalt, som med snabba steg skyndar
hän genom almallén och tar av på en stig, som tvärs över
fälten leder upp till en kulle. Där stannar han och ser
sig omkring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
