Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Stilla ligger bygden i stjärnornas matta ljus: ängar och
lundar och i fjärran glimmande vatten. Här och där lyser
ännu ett fönster i en av de små halmtäckta stugorna.
Men från nejdens slumrande fred lyfter gossen blicken
uppåt, mot det vida stjärnevalvet.
Vad är det väl de gömma, dessa strålande fjärran
världar — vad härliga syner, vad osedda under?
Äro människorna dömda till att ständigt drömma om
dem, ständigt tråna till dem och likväl aldrig kunna
utforska deras hemligheter — förrän i döden?
Fanns det någonting värt att längta efter utom döden
— döden som ger lösningen till alla gåtor?
Men de, som redan gått över dödens bro — som redan
veta det ovetbara, redan skådat det osedda — kunna de
icke stundom för ett kort ögonblick återvända och viska
ett ord om gåtans lösning?
I en natt som denna, då människor äro fjärran men
stjärnor tyckas nära — då träden viska liksom med
andestämmor — i en natt som denna borde det vara lätt att
få ett budskap från det fördoldas värld.
Om han skulle begiva sig till den plats där de döda
sägas församla sig i tysta nätter?
På stigar, fuktiga av aftondaggen, beger han sig åstad
till Horshams kyrka.
Där skymtar den fram i det bleka stjärneljuset, den
åldriga lilla kyrkan med sina gråa murar, sitt tak av
koppar och sitt spetsiga torn. Runtomkring breder sig de
dödas stad med kors och vårdar.
Han står orörlig och lyssnar.
Men intet ljud förnimmes utom suset av popplar och
almar.
Han höjer sin stämma och ropar:
— Är här ingen som vill tala till mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
