Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Andlös lyssnar han åter.
Men ingen röst höres, ingen skugga ses glida fram
emellan träden.–
Halvt besviken, halft lättad, beger han sig hemåt.
Det är lovstund; ute pä den stora skolgården ses
grupper av pojkar som leka eller stå och prata.
Invid en mur, på vilken middagssolen gassar het, går
en spenslig, brunlockig pojke av och an, ivrigt läsande i
en volym som han håller framför sig. Han går med
framsträckt huvud, så intensivt upptagen av sin bok, att han
icke ser, icke hör något av vad som tilldrager sig
omkring honom.
— Där går han, den där galna Shelley, som bara läser
och läser.
— Ja, det är en underlig kurre! Alltid hänger han
näsan över böcker!
— Ska vi skoja med honom ett tag!
— Ja, kör för det, ropar hela flocken. Det är så livat
att se Shelley arg.
De närma sig — en flock av åtta, tio pojkar —, och
när de hunnit helt nära den underliga kurren, sprida de
sig i en halvcirkel, så att han är instängd emellan dem
och väggen.
På en gång brista de ut i ett högt skri.
— Shelley, skrika de så gällt de orka, Shelley, Shelley,
galna Shelley!
Den läsande har häftigt ryckt till vid det första
anropet. Han ger dem en vredgad blick och ropar:
— Gå er väg!
Och åter sänker han ögonen mot boken. Men anskriet
ljuder ånyo, och nu mångfaldigt starkare, ty nya flockar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
