Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom till Harriets rum. med majestätisk värdighet
avlägsnade sig.
Harriet kom emot honom med utsträckta händer.
— Tack för att ni kom, sade hon. Ah, mr Shelley —
Hon snyftade till.
— Ha de varit så hårda? Ni ser blek och klen ut.
Hon skakade på huvudet.
— Det är inte det som har gjort mig dålig, sade hon
sakta.
— Vad är det då?
Hon vände bort huvudet och teg.
— Säg mig vad det är, upprepade Bysshe.
— Skall jag säga det? Vill ni verkligen att jag skall
säga det?
— Naturligtvis vill jag det.
— Nåväl jag skall säga det, eftersom ni begär det —
— Om jag blivit blek och klen, så är det därför att mitt
hjärta lider–— därför att–-därför att–-
Hon höjde sin blick emot hans.
Där glimmade en eld ur de mörka ögonen, där darrade
en fuktig trånad över hennes halvöppna röda läppar–-
Med ens tycktes de honom outsägligt dåraktiga alla
hans skrupler. Var det icke livets egen varma blodfulla
lycka, som här öppnade honom sin famn? Skulle han då
likt en narr stöta lyckan ifrån sig, blott för några fåvitska
drömmar om ett overkligt ideal?
Häftigt drog han Harriet till sig. Och med heta kyssar
betäckte han hennes ansikte.
Innan de skildes åt, hade de avtalat att om för Harriet
förhållandena bleve alltför olidliga, skulle hon sända
honom en biljett. Han skulle då strax vända åter från sitt
redan beramade besök hos morbrodern i Cuckfield, för att
taga henne under sitt beskydd. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
