Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
När Shelley kommit hem, när han äter satt allena i sitt
rum, smög det sig över honom en dov oro. Var det
de gamla dumma skruplerna som kommo tillbaka?
För att skingra beklämningen satte han sig att skriva
ett brev till Charles Grove, i vilket han berättade om det
steg han tagit. Han skrev att eftersom han i alla fall aldrig
i livet kunde hoppas på någon verklig lycka, enär han
förlorat den flicka, Charles’ syster, som han sedan barndomen
älskat, så hade han nu beslutat ägna sitt liv åt att rädda
en ung flicka, som var ett offer för tyranniet i sitt hem.
Han tyckte om att på detta sätt en smula dikta om
historien — även för sig själv.
— Nej, ser du pappa, det är mycket bättre att du
ställer dig, som om du vore emot saken. Annars kommer det
ju att åligga dig att försörja dem.
— He he, ja, det har du rätt i, Eliza. Nej, vi ska låta
det där fina herrskapet på Field Place sörja för de unga
tu. Det har de nog råd till.
— Det enda du behöver göra, pappa, är att säga till
Harriet, att du tänker skicka henne tillbaka till skolan.
Hon kan gärna få tro att du menar allvar med det. Så
blir hon så mycket ivrigare på saken.
Till Cuckfield kom snart ett brev från Harriet. Hon
stod inte ut längre, skrev hon. Shelley skyndade tillbaka
till London och ordnade allt för flykten till Skottland, där
lagar, välvilliga mot förföljda älskande, tillåta dem att
hastigt knyta hymens band.
Och en augustikväll, när diligensen norrut avgick frän
värdshuset The Bull and Mouth, sutto där instuvade bland
övriga passagerare en nittonårig yngling och hans
sexton-åriga brud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
