Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii5
är? Att vad man bryter mot en människa, det måste man
umgälla. Nu vill ni överge den kvinna, som ni lockade
från hennes hem, medan hon ännu var ett barn — som
ni ryckte ut i ett liv av skam och umbäranden! Men jag
förstår: ni är ju en stor poet! Och då är ju allt er
tillåtet! För ert kära jag måste alla hänsyn vika. En stor
poet! — Hon skrattade hånfullt. En poet som ingen läser
— som ingen känner till!
Han hade stått som bedövad under detta forsande svall
av bittra, förolämpande ord, med en känsla av namnlös
häpnad, namnlös smärta. Och han visste ej själv vad han
sade, när han nu mumlade:
— Men häromdagen — du älskade mig då! Du
mottog dock mina kyssar ...
— Och det vågar du påminna mig om! Du som
omsvepte mig med din heta längtan, fast jag från början sagt
dig, att jag ej ville veta av någon kärlek — A, jag
förbannar den stund, då jag lät mig lockas med i detta —
jag förbannar den stunden då jag låg vid ditt bröst —jag
förbannar den stunden då jag först mötte dig!
Bedövad, ännu vacklande under smärtan, kom han hem.
Den tidiga decemberskymningen hade redan brutit in.
Likt ett sårat djur ville han gömma sig i sin kula.
Men här mötte Mary med bittra ord. För sina nöjen
försummade han maka och barn! Lämnade dem dag efter
dag ensamma. Tänkte alls inte på hur hon hade det:
utom bekymmer för mat och hushåll och barn hade hon
ju att vårda Claire, som var sjuk!
Förebråelser nu! Nu då varje fiber i honom skalv av
smärta. Det var för mycket!...
Det blev hårda, häftiga ord å ömse håll — ord sådana
som aldrig förr växlats emellan dem–-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
