- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
151

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i3i

att Byron och Shelley vistades i Pisa. Och så kom jag hit.

— Ja, vad Byron beträffar —–-Ni vet båda, att när

man frågar honom om hans tankar i livets djupa frågor,
så blir hans svar ironiska och gäckande. Men fast han är
högmodig som Lucifer och tyckes nästan så självisk som
högstdesamme — så säger jag dock inte, att det varit en
besvikelse att möta denne man. Det finns ögonblick, då
man måste tro på att det — trots hans cynismer —
finnes godhet inom honom. Och den som hört honom tala
om förtryck och frihet, om tyranner och rebeller — den
vet, att han dock kan flamma upp i entusiasm. Men
i alla fall — det är inte Byron.som blivit mitt bästa
minne från dessa månader. En man drar sig ju för att säga
vackra saker till en annan man, men — fast det är
mycket som jag inte säger dig, Shelley, så vill jag dock säga
detta: när du talar om ditt livs fiasko, då glömmer du en
sak: för dina vänner står du som den bäste, den
ädelmodigaste av vänner, alltid redo att förstå, alltid redo att
bistå–—

Sol och hav och fria himlarymder — Och ensamhet,
ljuvlig ensamhet. Här uppe fick ingen störa honom. Mary
fick klaga bäst hon gitte över svårigheten att ha hushåll i
denna vildmark, där de hyrt sin sommarbostad — hit upp
nådde inga bekymmer.

Solljus — solglans — å han förstod de vilda folk som
tillbådo solen.

Ännu fanns det dock lycka i livet — Var icke detta
den egentliga lyckan, var icke detta det gudalika hos
människan : att kunna skapa, giva gestalt åt sina drömmar och
tankar, så att de levde genom seklerna — för att hos
ännu ofödda släkten en gång väcka nya tankar, nya känslor
till liv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free