- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
160

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

löo

De hade framför sig deu plats som är Pisas stolthet
och ära, den plats som icke har sin like i världen.

Där höjde sig i majestätisk storhet, i ädel linjerenhet

— mot en bakgrund av blånande berg, över en matta av
grönskande gräs — domen, baptisteriet och det lutande
tornet. Liksom tre enslingar, som i stolt och tankfull
tystnad dragit sig undan från människornas larm och ävlan,
stodo de där.

I varsam vördnad hade staden stannat ett stycke ifrån,
hade ej sträckt fram en enda av sina många armar till att
störa stillheten. Vände man ryggen åt staden, så såg man
icke enda människoboning, såg, utom det skymtande Campo
Santo, endast dessa tre i sin glimmande gulvita
marmorglans mot luftens och bergens skimrande blå. Och över
det hela skönhetens drömmande ro.

De gingo in i domen.

— Se, sade Shelley, se dessa luftigt höga valv! Och
se dessa korstolar med deras utsökta skulpturer och
inläggningar! Ser du ankan som vankar där på breda tår?
Ser du haren och hundarna! Ser du, hur mycket humor,
hur mycket livsglädje och naturglädje det är i dessa bilder!
Är det icke som en symbol detta: de himmelssträvande
valven därovan — den leende friska naturglädjen härnere

— är det icke som en symbol av vad vi skulle önska att
religionen vore? En religion som icke vore trång och
tryckande och glädjefientlig — en religion som icke uteslöte
något som är sunt och ljust och skönt, som är längtande
djärvt och ljungande starkt i människoanden? Och ser du
den lampan som hänger där i sin långa kedja. En gång,
säges det, när den store Galilei såg dess darrande
svängningar av och an, rann den upp för honom, likt en ljungeld,
den lag om pendelns svängningsrörelser, som han sedan
framlade för världen. Var gäng jag ser den lampan med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free