Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afdelning 1. Historisk inledning af G. Geete ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så småningom sina forna rättigheter endast med villkor att ej kringföra den minsta
småsak utöfver hemtillverkningen, men utslag af de öfriga städernas afundsjuka,
kraftigt framburna vid efter hvarandra följande riksdagar, fortforo under hela 1600- och större
delen af 1700-talet. Men »Borås Magistrat och Menige borgerskap» förfäktade också
vid alla riksdagar under 1600-talet och första 2/3 af 1700-talet, med stöd af
regeringarnas beskydd, lämnadt delvis såsom erkänsla för stadens villigt burna krigsgärder
och andra af de orosfyllda tidernas många skattetitlar, en beredvillighet som stadens
representanter också tämligen kallblodigt och med något liknande ett bortskämdt
barns förtrolighet ofta åberopade i sina »underdåniga memorial», hvaraf ett
betydligt antal kunna läsas i våra arkivs samlingar af »Städers Acta» och »Städernas
Besvär», där ryggetiketten »Borås Stadh» intager en jämförelsevis dryg plats. Utrymmet
tillåter oss ej att meddela mera än ett enda utdrag, som dock ypperligt belyser såväl
andra konkurrenters »illistighet» som Boråsarnas lugna tillförsikt till K. M:t. Den
citerade handlingen (från Riks-Arkivet) saknar datum, men var inlagd i ett omslag för flera
sådana, åtecknadt »Borås 1654—1680» och af lydelse, som följer:
–––––––3. AUdenstundh Upsahla något mer än andra städer göra oss intrángh i wåra privilegier idhet dhe
wilja restringera oss til wissa dagar i weckan dhe dher obeqwämast ähre såsom Tijdzdagen och Torsdagen, då
landtman-nen intet inkommer och consumptionen för dhen skull är ringast, hwarigenom man förorsakas till wår egen skada att
ligga dher länger qwar ähn man har tänkt, hälls t effther som the wårt medbragte godz icke wela ell kunna sigh tillhandla,
fast ähn man dhem (oläsligt) på Credit till wiss wille oplåta allenast man om betahlningen wore försäkradt, ock när man
sedan intet vill gifwa sigh under sådant ofvanbemälte dheres egenewillige och orättwijse procederé, fälla dhe oss till store
penningeböther, Confiscera wårt godz, behålla dhet för sigh ofwer åhr och dagh och sedan seandes (seende) sigh hafwa sigh
förgripit emoot Kongl. Resolutionen bära godzet åt ägaren tillbakars igen, som alt dätta nu nästförledne twänne åhr skedt
och passerat ähr, hwarföre den till E. K. M:tt, i ahnseande till dhen stora oförrhätt som oss dherigenom tillfogat är, aldeles
uthan någon respect till E. Kongl. Maij:tt privilegiers observation nådigst täcktes sådant ijfra och dhem dherföre
vederbörligen plichta låta så och oss för dheras omilda wijdare Attentater alldranådigst skydda och handhafva*. 4-
Man bör dock lägga märke till att medan nästan alla städer uppträdde som
motståndare till Borås, hafva emot dessa stått »allmogen från alla landsorter, som på
Riks-dagarne anständigt anhållit att Boråsboarnas handtering måtte njuta ett obehindrat
lopp, efter det de alltid befunnit sin köpeslagan med dem bättre än med städerna i deras
egna orter». (Nils Dal). Boråsborgarna förde dock redan tidigt lika bittra klagomål
öfver den kringboende landtbefolkningens »utelöpande», hvarföre Regeringen redan
1642 sökte hindra detta privilegiibrott genom stadga, som ålade anskaffande af »pass»
som skulle legalisera allmogens gårdfarihandel. De skulle till en början utfärdas af
fogdar eller präster, men klagomålen upphörde ej och dessa ämbetsmän fråntogos 1714
rätten att utfärda pass, hvilken rätt öfverflyttades till Kon. Befallningsh., hvarför landsh.
i Älfsborgs län Sparfeld 1715 utgaf föreskrift om passlösen. För årligt utlämnande af
pass för dess utelöpare, som skrefvos för »handelsdrängar» hos Boråsborgare, förlädes
en afdeln. af Älfsborgs läns landshöfd.-ämbete till Borås, vanl. vid Thomaemässan (d.
21. XII). Oftast inställde sig landsh. själf. En egenhet för staden Borá’s med tiden allt
bättre ordnade handels-skick var de s. k. Capitaldrängar, för hvilkas ställning redogöres
i Linnés »Västgöta Resa» (utf. 1746) men hvilka han upplyser ungefär vid samma tid
blifvit afskaffade, emedan de bedrogo sina hufvudmän Kapitalsherrarna, som plägat lämna
dem 600 intill 1,000 Dir S:mt på kredit, ofta därhän att de försvunno, sedan de begagnat
hela den anförtrodda summan för egen affärsverksamhet. De härofvan lämnade
uppgifter rörande den handelsverksamhet, som var den egendomliga formen för
gårdfari-handeln, utöfvad af de s. k. knallarne, skulle sakna ett viktigt moment, om man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
