Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af Gottfr. Westling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Messenius. Nu äro de flesta bokstäfverna bortbrutna. Stenen har hvilat som grafvard
öfver en son till konung Sverker den äldre. I dess närhet hänger kyrkans stora altartafla,
som är utförd af den holländske mästaren Marten Heemskerck för S:t Laurentii kyrka i
den holländska staden Alkmaar, men sedermera, enligt uppgift af biskop Spegel, skänkt af
Johan III till kyrkan. Dess bilder framställa scener ur Kristi lidandes historia utom tvänne.
som framställa S:t Laurentii dygd och martyrdöd. Ofvan altartaflan hänger ett väldigt
krucifix från 1400-talet. Det har fordom hängt under kyrkans triumfbåge. I bildens hufvud
finnes plats för en nu förlorad relik. I det närliggande sydöstra kapellet ses en grafvard
uppförd till minne af den i
Linköpings blodbad är 1600 af rättade
Thure Bjelke. I det mellersta
kapellet ses numera en dopfunt af
mässing från medeltiden. I dess
närhet hvila ett par berömda
biskopar, Johannes Bothvidi, Gustaf II
Adolfs biktfader och fältpräst, samt
Erik Benzelius, som slutade som
ärkebiskop och har gjort en
betydande insats i Sveriges
lärdomshistoria. I det nordöstra kapellet
fästes intresset framför allt vid den
i väggen infästade kalkstenshällen,
som hvilat öfver den berömde
fromme biskopen Nicolaus Hermanni,
som en tid tjänstgjorde som
huslärare hos den heliga Birgitta, och
som tolkat hennes uppenbarelser och
diktat flera hymner, som ännu
finnas kvar. Där står ock numera en
grafvard, som en gäng täckt stoftet
af konung Gustaf I:s svärmoder i
hans andra gifte, Ebba Lejonhufvud,
som afled i Vreta. Grafvårdcn
ditflyttades vid en större reparation
af kyrkan 1812 —1813 frän
högkoret, där den dittills haft sin plats.
Den grafvård, som står bredvid, tillhör en landshöfding Ulfsparre. — I högkoret ses utom
bilden af Frälsaren trenne kvinnofigurer, som skola symbolisera tron, hoppet och kärleken.
— Framför altarringen utmärker en större stenhäll platsen, hvarest en grafvård öfver hertig
Johan af Östergötland och hans gemål Maria Elisabet fordom stått. En minnestafla infästad
i norra bröstningsmuren påminner ock därom. Anmärkningsvärda äro de sakramentshus,
som ansluta sig till de bägge pelarna vid altarringens ändar. Det ena, konstfullare, har
formen af en tornspira, det andra liknar ett fästningstorn, å hvilket väktare kämpa. Det är
Zions murar, som de tänkas försvara. Pä insidan af korskvadratens sydöstra pelare är
fästad en kostbar minnesvärd öfver den bekante I.inköpingsbiskopen Joh. Terserus. Den är
Domkyrkans inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
