Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERS
73
AVSKED FRÅN GASTEIN.
(Grillparzer.)
Ren avskedstimman slår, jag handen räcker:
farväl, Gastein, min vilas ljuva dal,
min ro, när kvalets bitterhet förskräcker,
min tröstarinna idu med handen sval!
Den gudaskänk, som andras avund väcker,
är källan ock till alla mina kval
— kval, vilkas djup än ingen kunnat mäta,
men som du för en stund lät mig förgäta.
Ty som ett träd, vars krona blixten tänder,
med ens i strålande förklaring står
— i stum förundran .varje blick sig vänder,
och helig rysning genom blodet går —
men trädets grenar bliva svarta bränder
och stammens märg och liv få banesår:
högt stiga lågorna från brända härden,
men aldrig mera blad och knoppar bär den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
