Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 HJALMAR SÖDERBERG •
Och liksom pärlorna, som kvinnan smycka
-— den underskatt, i djupens riken gror —
åt finnarn, ej åt g i v a r e n ge lycka:
det stumma stilla djur, i musslan bor.
Det sjukdom är och långa kval, som rycka
den dimblå pärlan lös från hennes mor,
och det, vars bleka månglans ögat tjusar,
blev till i dödskval djupt där mörkret brusar.
Och som ett vattenfall... I storm det ilar
och fyller nejden med sitt brus och dån,
och i dess pärlors skum regnbågen vilar
och diamanter gnistra fjärran från;
det ville hellre under al och pilar
i dalen bo liksom dess broder ån.
Men klipporna, mot vilka det ses glittra,
försköna det på samma gång de splittra.
Så diktaren: om ock den lyckan hände,
att bi falls jubel lönade hans kall
— han är det vissna träd, som blixten brände,
den sjuka musslan, och ett vattenfall.
Det, som ni kalla dikt, är hans elände,
slängt ut i rymdens glädjetomma hall,
och lågor, pärlor, skummets regnbågsvävnad,
det är blott skärvor, lösta ur hans levnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
