Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
| 83
teatern äro som bekant rysningarna det behagligaste ;
och man fick här erfara rysningar av en ny och
utstuderad kvalitet. Publiken gick hein från teatern
efter att ha gjort samma iakttagelse som senare
Hjalmar Ekdahl: "Det er tjenligt en gang imellem
at fordybe sig i tilværelsens natsider."
Och må ingen säga mig, att den framgång de
nämnda dramerna vunnit, på kontinenten ännu mera
än hemma, var av en efemär art. Ernest Tissot,
en ung fransk essayist, yttrar i ett mycket korrekt
skrivet arbete om Le drame norvégien: "Toute fois,
ön peut croire que ces comédies reproduisent, en
parole et en action, le maximum de vie possible
sur une scène." Det är hela förklaringen, och det
behövs ingen annan. Ibsens geni, som eljes är och
förblir fåtalets egendom jordklotet runt, slog den
gången upp i en låga, som lyste för tusenden.
Ihsen är en stor konstnär. Om han icke varit
ännu större som "aand", kunde han lätt ha stannat
här, i synnerhet som han redan då nått den punkt
i ålderns utförsbaoke, vid vilken en författare sällan
ingår i nya stadier. Det hade legat nära till hands
för honom att falla in i ett virtuosmässigt
sorge-spelsförfattande; han kunde ha fallit för frestelsen
att gång på gång göra likartade grepp i de strängar,
som visat sig äga en så underbar makt över
åhörarnas nerver. Det skedde icke så. Det finns
ett ställe i Gengangere, i och för sig en föga viktig
detalj, som mera än mycket annat förefaller mig
vittna för sin upphovsman som en ande, vilken
aldrig har satt sig själv gränser. Fru Alving för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
