Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
HJALMAR SÖDERBERG •
Ja, freden . . . Den blir nu alltid det mest
problematiska av de tre.
Alan får det intrycket av Bygmester Solness.
*
Att detta stycke skulle handla om en byggmästare,
som icke vill bygga kyrkor, emedan hans gamla
hem brunnit och hans barn dött; som därefter
bygger hem för människor, till dess han icke heller
finner denna métier vara "fem øre værd", och som
trots fallenhet för svindel stiger upp på ett högt
torn för att övertyga en vacker flicka, att han icke
är rädd — synes mig vara ett lika besatt och för
konstverket degraderande antagande, som om någon
skulle falla på den idén, att den berömda dikten
"På vidderne" handlade om en bondson, som
springer till skogs från moder och älskarinna för att
dagarna i ända slå dank uppe bland fjällen.
Bygmester Solness, uppfattat som borgerligt skådespel
i linje med Gengangere eller Et Dukkehjem, är och
förblir en svag produkt, för att icke säga en
storartad löjlighet; jag vågar tro att det stod klart för
alla, som sågo stycket gå över scenen. Det blir en
pjäs om en rå uppkomling med hårda armbågar,
som söker bemantla sina dåliga streck med något
meningslöst svammel om djävlar och troll. Och
vilken löjlighet blir icke tornbestigningen,
bokstavligt tattad! Jag kommer att tänka på ett ställe hos
Kirkegaard, som väl torde vara Ibsens närmaste
själsfrände i världslitteraturen: "At tage en kone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:42:17 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/shskrifter/10/0094.html
