Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
| 93
under de senaste femton, aderton åren icke varit
synlig i Ibsens diktning, här i hans senaste verk
skymtar fram på nytt, om än icke med samma
bibliskt fasta konturer som fordom i Brand.
Byggmästaren är en stark och stridbar man; han
behöver nåigon att brottas med. — Så skulle det ju
också vara ungdomen. Solness’ fruktan för den
unge Brovik är emellertid i det yttre dramat svagt
motiverad; jag finner samma förhållande i det inre.
Jag tror, att om Ibsen fruktar ungdomen, så är
det... i brist på bättre. Det är knappast någon
rätt fruktansvärd ungdom, den som vuxit upp med
’’Gengangere", "Vildänden" och "Rosmersholm" på
nattduksbordet; och den kan knappast tänkas vara
fallen för att visa honom någon verkligen kraftig
och ärligt .menad fiendskap.
Jag ser, kort sagt, i Bygmester Solness en bikt
och en bekännelse, och det är därför jag med så
djup beundran finner den vara icke ett lyckat
konstverk, men vad som är mera: en rik och fängslande
diktning. Ville jag i Ibsens tidigare produktion
finna en parallellfigur till denne robuste byggmästare
ined det sjukliga samvetet, tror jag att jag skulle
söka tillbaka till kejsar Julians bleka gestalt;
mannen, som gav sin levnad till insats i en onyttig
kamp. Man finner hos båda allt vad
människonaturen äger av Kainblodet i sina ådror, av det
ruvande mörkret över dens panna, som ständigt
sett röken från sin offereld slå mot jorden.
. . . Och som icke tröstar sig med, att han blivit
"förste man på sitt område".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
