Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
| 95
över Ibsens idé att låta en vildand symbolisera
människosjälen: "Men är då denna vildand mera
besynnerlig än den örn — ’pauvre oiseau plurné’ —
som hos Hugo förekommer kokande ’dans une
rnar-mite infame’, och som icke det ringaste stöter oss
parisare för huvudet, icke ens de spirituellaste ibland
ess ? Och är det icke egendomligt att man trehundra
åi: efter Shakespeare och hundra år efter Goethe
i Frankrike ännu låtsar sig icke vilja förstå en
författare, då han till jämförelseterm i ett drama väljer
en fågel, som icke finnes upptagen i den klassiska
mytologien?" — Lika litet låta de förvirra sig av
diktarens nationella egendomligheter, där de
undantagsvis spela någon roll. Léon Daudet skriver i
Nouvelle Revue: "Han är, förefaller det, i hög grad
norsk genom sitt överflöd av detaljer (?), genom
de dimmor, som han med avsikt låter beslöja vissa
regioner, och genom den fördel han dragit av sitt
lands sägner och av lokala egendomligheter. Men
han betvingar oss alltid genom de avslöjanden av
allmänmänskligt intresse han gör, och han
förverkligar sålunda vårt ideal av en första rangens
diktare: en oböjlig personlighet i förening med en
smidbarhet (malléabilité) av universell art." Ännu
en sak av vikt: det kräves icke någon djupgående
kännedom 0111 Tysklands nyare litteratur för att
följa Ibsens spår i den’yngre författaregenerationens
arbeten. Man skönjer med lätthet de fina trådarna
mellan Gengangere och "Die Mutter" av Hermann
Bahr eller mellan Rosmersholm och Gerhardt
t
Hauptmanns "Einsame Menschen"; samme för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
