Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
| 107
De skola hädanefter gemensamt uppfylla de
kärleksplikter mot ortens fattiga, som de i lyckans
dagar så tanklöst försummat. Reträtten verkställes
alltså under skydd av ett nytt lifsmål, det tredje i
ordningen i Allmers liv.
Löjet, som går genom Ibsens senaste dikt, är mera
vemodigt än bittert. Kanhända är det därför det
har tilldragit sig så föga uppmärksamhet. Varför
skulle man också vara bitter mot fraserna, då de
likväl till en viss grad visa sig äga bärkraft nog
att hålla en människa uppe? Ty Ibsen har minst
av alla visat sig blind för det förhållandet, att ingen
faller så hastigt och så djupt som den, vilken mistat
förmågan att i livets avgörande ögonblick låta
dupera sig av sig själv. Och intet är för en
uppåtsträvande natur så oumbärligt som gåvan att kunna
betrakta sig själv med diktarens syn och sin granne
med psykologens.
Likväl har denna hos Ibsen så nya vekhet i löjet
medfört en olägenhet, nämligen den nyss antydda.
Diktaren har lämnat alltför många i ovisshet om
den egentliga grundtonen i dramat, alltför många
även bland dem, som eljes äga ett fint och säkert
öra för nyanser. Vad man framför allt saknar i
"Lille Eyolf", är en doktor Relling. Ibsen har nu
icke varit vid samma lynne, som i "Vildanden"
drev honom att genom denna roll stryka ett tjockt,
svart streck under sitt löje. Också vänder han sig
i "Lille Eyolf" framför allt till de läsare, vilkas
temperament göra dem ägnade att fylla ut den
rollen själva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
